kapitel 3. teoriernas slutenhet 255 i sig själv innebar att ersättning inte skulle ges, ställde resultatet mot grundlagen och fann att lagen var grundlagsstridig. Den kunde dock tillåtas gälla mot att ersättning grundad på grundlagen utgavs. Lassons resonemang var speciellt i det att han argumenterade för att lagstiftaren skulle förmodas ha iakttagit grundlagens regler.332 Lassons resonemang har av Carsten Smith karakteriserats som motsvarande Chief Justice Marshall i Marbury v. Madison.333 Eivind Smith har instämt i detta, då Lasson gav ett uttryckligt principiellt rättfärdigande av ett redan tillämpat förfaringssätt.334 Lassons uttalande i domen, “at forsaavidt man ikke kan paalegge Domstolene at dømme efter begge Love paa engang, saa maa de nødvendigvis foretrække Grundloven”,335 påminner om Marshalls: Enligt Eivind Smith såg Lasson grundlagskonform tolkning eller tillämpning mot ersättning sommindre stötande än åsidosättande;337 prövningsrätten skulle utövas ”paa den minst stødende og mest indirekte Maade, hvorpaa det kan ske”.338 Peder Carl Lasson framstår för mig som länken mellan Stang och Aschehoug, då han år 1848 kombinerade Stangs tankar med den amerikanska inspiration sommedAschehoug skulle dominera norskt rättstänkande på detta område. Han åberopade redan på 1860-talet väsentligen de fall som Aschehoug sedan skulle bygga sin framställning på. Speciellt för Lasson var att han hade möjlighet att både som författare och domare göra avtryck på rättstänkandet. År 1866 utkom professorn Torkel Halvorsen Aschehoug med ett arbete om Norges statsrätthistoria fram till år 1814. Han fortsatte åren 1875-1885 med 331 Slagstad 1990 s. 157-160 eller 2001 s. 258-260. 332 E. Smith 1993 s. 141-143. 333 C. Smith 1993 s. 457: ”Norges Chief Justice Marshall”. 334 E. Smith 1993 s. 148-152. 335 Høyesteretts dom 1.11.1866 i UfLVI s. 172. 336 Marbury v. Madison, 5 U.S. (1 Cranch) 137 (1803) s. 178. Se också Holmøyvik 2007 s. 742. 337 E. Smith 1993 s. 151. 338 Høyesteretts dom 1.11.1866 i UfL VI s. 172. “If then the courts are to regard the constitution; and the constitution is superior to any ordinary act of the legislature; the constitution, and not such ordinary act, must govern the case to which they both apply.”336 T. H. Aschehoug: Käppen i demokratins hjul?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=