konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 252 ersättning, till exempel för en ämbetsman som pålagts ”forøgede, meget byrdefulde, og fra hans hidtil havte Forretninger aldeles forskjellige Arbeider”.308 Detta avser uppenbarligen den av Lasson formulerade 1866 års dom. Lasson återknöt till Tocqueville, lade till ett åberopande av Story, och hänvisade inom Norden till Winter Hjelm och till danskarna Scheel och Ussing. Som motexempel hänvisade han till den franska doktrinens enighet om att domstolarna inte fick pröva lagars grundlagsenlighet.309 Han gav en bild av debatten när han återgav regeringens ombuds (uppenbarligen Dunker) uppfattning att domstolarna var ”trædende Loven under Fødderne og at have gjort sig selv til Lovgivere”:310 Lasson ville hindra ”Allarm om Excesser fra den dømmende Magts side”312 genom att anföra exempel på fall där lagar inte hade åsidosatts, till exempel när ändringar i ämbetsmäns uppgifter eller inkomster var mindre betydande, och genom att framhålla att domstolarna inte kunde agera på egen hand utan bara i pågående mål. Han var väl medveten om att redan det förhållandet av att Høyesteret prövade frågan innebar att den påminde om sin kompetens.313 I supplementet till straffprocessrätten hade han också anledning att förhålla sig till Nellemann, som då hade motsatt sig prövningsrättens existens, och till de tyska rättslärda Mohl ochGneist, Bischofs sammanfattning av den tyska diskussionen, samt belgaren Verhaegen.314 Han hänvisade också till den debatt som förts i Aftenbladet och uttalade om lagprövningen: 308 Lasson 1868 s. 65. Lasson hänvisar till sig själv även när det gäller ett ännu ej utkommet verk Udsigt over Aarhundredets Theorier og Praxis, vedkommende den norske Privatrets Kilder, Aand og Grundsætninger (se förordet), där kap. 1 § 2 och anm. 2 och kap. 1 § 10 skall handla om lagprövningen. Verket synes inte ha utkommit, jfr Björne 1998 s. 461-462 ochwww. bibsys.no, men måhända har texten influtit i Lasson 1869:2. 309 Lasson 1868 s. 63-66, 69-70. 310 Lasson 1868 s. 66-67. 311 Lasson 1868 s. 67. Se också densamme 1869:1 s. 13-14, 21-23. 312 Lasson 1868 s. 67. 313 Lasson 1868 s. 67-68 och 1869:1 s. 12-20. 314 Lasson 1869:1 s. 6-8. ”Dette er efter hans Paastand indtil Fortvivlelse klart, medens nok de Fleste betragte Høiesteret forsaavidt som et nødvendigt og høist ønskeligt Palladiummod Vilkaarlighed fra Lovgiv-ningsmagtens Side.”311 ”Retten til i sidste Instants at forlange Domstolenes Prøvelse, som den Statsmagt, der i Tilfældet repræsenterer den objective Sandhed, maa i det Hele betragtes som det liberale Samfunds høieste og endelige statsborgerlige Garanti, skjønt ogsaa Høiesteret kan tage Feil. At herved den lovgivende Magts Anseelse og Tillid hos
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=