kapitel 3. teoriernas slutenhet 251 men jag uppfattar detta argument som syftande på checks and balances. 4) Dunkers uttalande om lagprövningen som något unikt för norsk rätt bemöttes av Ebbell med en hänvisning till Story och Tocqueville. Slagstad har definierat det amerikanska argumentet som ”ett gjennomgående trekk” i debatten. Från år 1868 till år 1869 gick Dunker – enligt Stagstad – från att hävda att domstolarna inte fick åsidosätta lagar till att erkänna lagprövningen men ifrågasätta om den också öppnade en möjlighet för domstolarna att åsidosätta lagar som inte stred mot något klart grundlagsbud men mot någon princip för vilken man kunde finna något stöd i grundlagen.302 Den linjen hade han emellertid intagit redan år 1868.303 Också i Stortinget kom frågan upp i samband med ett förslag om att vid nytillsättningar av ämbetsmän förplikta dem att följa ändrade tjänste- och avlöningsvillkor. Detta var en direkt följd av Høyesteretts praxis.304 Som nämnts i föregående kapitel tog Peder Carl Lasson år 1848 med hänvisning till Tocqueville ställning för att domaren borde föredra grundlagen framför lagen, om dessa stod i uppenbar motsättning till varandra. Efter det att Lasson utnämnts till høyesterettsjustitiarius år 1855 utkom han år 1868 anonymt med en bok om norsk straffprocess.305 Påföljande år utkom både ett supplement till den boken306 och en med författarnamn försedd avhandling om överklagande i civila mål.307 I dessa verk fortsatte han den argumentation han hade påbörjat år 1848 och utvecklat i domen av år 1866. I det straffprocessuella verket menade han att lagstiftaren inte genom vanlig lag kunde binda domstolarna att döma enligt den lagen i strid med grundlagen. Han hänvisade till norsk praxis, nämligen 1822, 1854, 1855 och 1866 års domar, och framhöll att grundlagsstridig lag kunde tillämpas mot 300 Slagstad 1990 s. 166-170. 301 Slagstad 1990 s. 168. 302 Slagstad 1990 s. 168. 303 Dunker 1868 s. 398. 304 Slagstad 1990 s. 169-170, Jens Arup Seip, ”Aschehoug og prøvingsretten: jus og politikk” i LoR1990, s. 18-19. 305 [Peder Carl Lasson] (anon. ”En, der længe har studeret og practiseret”), Straffeprocessen i dens nyeste Skikkelse og med alt dens Tilbehør efter den norske Lovgivning, sammenholdt med Teorierne og Praxis, Christiania 1868. 306 [Lasson] 1869:1. 307 Peder Carl Lasson, Om Appel i civile Sager ifølge den norske Lovgivning – med et forudskikket Grundrids af vor Civilproces ved Underretten og med et Anhang om Retsmidlene ifølge fremmede Love m.V., Christiania 1869 (cit. 1869:2). • Peder Carl Lasson i teori och praktik
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=