konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 250 det vill säga böter.296 Dunker ville sedan förklara ”Skrankens Ret ligeoverfor Bænken” genom att relatera sin argumentation, varav inte bara framgår att han verkligen varit sarkastisk och nedlåtande utan också att han menade att han i 1866 års mål ”forgjæves forsvaret” principen om att domstolarna stod under lagarna och att de inte skulle ”diskutere dem i den Forstand, at de kunne tilsidesætte en Lov”. Han ville i 1868 års mål få fastslaget, ”at Domstolene mangle statsretlig Kompetence til Udøvelse af en saadan Magtfuldkommenhed” som Høyesterett hade utövat år 1866. Vad Dunker närmare bestämt vände sig mot var dock inte att grundlagen skulle tillämpas framför lagen, om en lag tydligt stred mot en grundlagsbestämmelse, utan att Høyesterett genom justitiarius Lasson hänfört sig till grundlagens principer: sådana ”elastiske og ubestemte Udtryk” var ”ligesaa bekvemme for retsfilosofiske Experimenter som de ere utjenlige og ørkesløse i den praktiske Statsret.”297 En sådan tillämpning av principer hade inte antagits av någon författare i Norden och ännu mindre i något annat lands statsrättsliga litteratur. Den skulle innebära en fjärde författningstyp, den judiciella, vid sidan av den monarkiska, oligarkiska och demokratiska.298 Våren 1869 debatterades prövningsrätten med utgångspunkt i ett inlägg av Bjørnstjerne Bjørnson i hans tidningNorsk Folkeblad.299 Enligt Bjørnson var folkviljan efterhand på väg att hjälpa Bernhard Dunker i hans motstånd mot prövningsrätten. I Aftenbladet fortsatte debatten mellan Bernhard Dunker å ena sidan och høyesterettsadvokaterna J. Ebbell och J. P. Andersen å den andra. Sammanlagt femton inlägg gjordes. Enligt Slagstad inledde Dunker med de åsikter som redogjorts för ovan, men Ebbell och Andresen pressade honomatt ändra ståndpunkt.De bådas argumentation för lagprövningen har sammanfattats av Slagstad300 sålunda; tre argument och ett motargument: 1) Alla tre statsmakterna hade erkänt den. 2) I den dömande verksamheten ingick att tillämpa grundlagen och att tillerkänna medborgarna deras rättigheter enligt denna. 3) Stortinget och Høyesterett var olika typer av institutioner med olika syften och sammansättning, och Høyesteretts uppfattningar kunde revideras genom grundlagsändring. Slagstad definierar det inte så, 296 Høyesteretts dom 19.6.1868 i UfLVIII s. 396-397. 297 Alla dessa citat från Bernhard Dunker i UfL, bdVIII, 1868 s. 397-398. Se härtill Østvedt 1940 s. 68-70. 298 Dunker 1868 s. 397-400. 299 Det ligger utanför ämnets ram (jfr inledningskapitlet) att gå in på debatten som sådan. Jag relaterar debatten endast utifrån Slagstads redogörelse därom. • Politisk debatt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=