ersättning skulle bli aktuell för den skada en grundlagsstridig lag medförde, men detta krav inte var uppfyllt i det aktuella fallet.273 Det kan sammantaget konstateras att frågan om domstolarnas förhållande till motstridigheter mellan lag och grundlag var ett betydelsefullt diskussionsämne bland norska jurister just åren 1862-63. Inte mindre än tre författare, varav två rättsvetenskapsmän och en advokat, uttalade sig klart för synsättet att statsmakterna var sidoordnade och grundlagen överordnad, och Aschehougs första uttalanden i denna fråga härrör från denna tid. Slagstad har dragit slutsatsen att lagprövningen redan vid denna tid var accepterad i den norska litteraturen.274 Trots det tidsmässiga sambandet med diskussionerna på de tyska juristdagarna kom inspirationen från den amerikanska statsrätten,275 hos Andresen och Winter Hjelm även uttryckligen. Høyesteret, däremot, förhöll sig avvaktande och ställde ett högt beviskrav för att finna en lag grundlagsstridig. År 1864 ålade marinkommandot kaptenlöjtnanten Ferd. Wedel-Jarlsberg ytterligare arbetsuppgifter. Han menade att han hade rätt till ersättning för utförandet av dessa och stämde staten. Första instans förklarade att WedelJarlsberg hade rätt till ersättning, och överrätten instämde eftersom det, till skillnad från i 1862 års Høyesterettsmål, var fråga om nya och omfattande arbetsuppgifter.277 Den 1 november 1866 meddelade Høyesterett dom i målet.278 Detta är den första dom av intresse här vars domskäl var offentliga för samtiden.279 Förstevoterande Løvenskiold, till vilken assessorn Hallager och generalauditören Diricks slöt sig, instämde i att det var fråga om nya och omfattande arbetsuppgifter. Den väsentliga frågan var dock, enligt Løvenskiold, om en ämbetsman utan särskild ersättning var tvungen att acceptera nya lagstadgade ämbetsplikter som han inte kunnat vänta sig vid sin tillsättning. När Peder Carl Lasson och”Denne myndighet skapt av domstolen for domstolen selv” konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 246 273 Slagstad 1990 s. 157 eller 2001 s. 257-258, jfr E. Smith 1993 s. 140-141. 274 Slagstad 1990 s. 163-164 eller 2001 s. 262-263. 275 Helgadóttir 2006 s. 26. 276 C. Smith 1993 s. 453. 277 Kristiania Stiftsoverretts dom 7.5.1866 i UfLVI s. 11-13. 278 Høyesteretts dom 1.11.1866 i UfLVI s. 165-173. 279 Slagstad 1990 s. 159, E. Smith 1993 s. 148-150, Langeland 2005 s. 369-370. • Lasson på domarbänken och Dunkers kritik ånyo 276
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=