kapitel 3. teoriernas slutenhet 243 Naumann var tydligt påverkad av det tyska sättet att tänka, när han drog slutsatser av det förhållandet att beslut av kung och ständer, såsom statens högsta makt, inte kunde åsidosättas av domare. Samtidigt är det tydligt att han inte kom att påverkas av den statsrättsliga positivismen, eftersom han förhöll sig ganska fri i sina tolkningar av vad detta innebar. Både Naumann och Broomé hade kännedom om amerikansk rätt men använde den för att markera att det fanns andra lösningar än de som de anslöt sig till. Naumanns källor är också främst från 1830-50-talen, och det väsentliga verk som är från 1860-talet är av Robert von Mohl som var rättsstatsidéns och inte den statsrättsliga positivismens förgrundsfigur. Scheel var också inspirerad av det tyska sättet att tänka, nämligen den historiska skolan, och han resonerade på ett sätt som påminner om Puchta när det gäller tolkningen av motstridiga rättsregler. Under resonemanget ligger dock tanken att grundlagen var överordnad eller i vart fall hade en särskild ställning beroende på det särskilda förfarandet för grundlagsändring. Det är ett år mellan Scheels text år 1865 och Friis’ text år 1866. Friis fäste störst betydelse vid ’statens högsta vilja’ något som pekar mot att staten var en enhetlig organism, eller juridisk person. Också Holck fäste störst avseende vid att det var lagstiftaren – kung och parlament – som var den högsta makten och vilken hade givits kompetens att lagstifta. Nellemann hade utförligare hänvisningar till tysk doktrin än Scheel och Holck och ligger i det avseendet i linje med Naumann. Nellemann hänvisade också med 1887 års upplaga till Gerber. I likhet med Naumann och Broomé var för honom det amerikanska systemet, förespråkat av von Mohl, ett alternativ använt som kontrast. I likhet med Jaques var det en antingen-eller fråga omgrundlagens tillämplighet eller inte, men till skillnad från Jaques stannade Nellemann för att den lagstiftande makten var den högsta makten vars beslut inte kunde ifrågasättas om inte grundlagen uttryckligen bemyndigade det. Nellemann hade nämnt Gerber, men med Hermanson kom den statsrättsliga positivismen in i nordisk rätt på allvar. Hermansons utgångspunkt var just att staten var en juridisk person. Det var viktigt att utröna statens vilja, och staten kunde – som juridisk person – bara ha en vilja åt gången. Visserligen var en lag inte giltig, om inte ständerna hade samtyckt till den, men om det ändå angavs i promulgationen att samtycke fanns fick domstolarna inte ifrågasätta det. Detta sätt att se på promulgationen kommer från Laband; det hade inte omfattats av Gerber men å andra sidan förespråkats av teoretiker före den statsrättsliga positivismen. Domstolarna fick däremot kontrollera att gränsen mellan de olika typerna av lagstiftning hade iaktta-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=