konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 240 sades till att själv pröva frågan. Å andra sidan kunde ständerna stillatigande ha godkänt monarkens lagstiftningsakt. Om ständernas uppfattning inte var känd men det på annan grund stod klart att deras samtycke saknades och inte senare tillkommit skulle domarna självständigt pröva frågan.245 Promulgationens formulering innebar – med Schulzes ord – en „Vermuthung der Legalität”men ingen ”praesumtio juris et de jure, welche jeden Gegenbeweis ausschlösse”.246 Beträffande det ställningstagande somutmärker Hermanson i ett nordiskt sammanhang – promulgationens väsentlighet och oifrågasättbarhet – framhöll han att meningarna härom var delade, och han kunde som framgått inte bygga det resonemanget på Schulze eller Gerber. Han bad i installationsföreläsningen läsaren jämföra med Labands uttalanden,247 som dock inte innehöll ”svaret på hufvudfrågan”;248 i avhandlingen däremot var åberopandet av Laband till stöd för urkundsresonemanget mera direkt.249 Går man till källan, professorn i Strasbourg Paul Laband själv, framgår: Eftersom varje lag var en viljeakt, behövde den en viljeförklaring för att gälla. Denna förklaring skedde genom en offentlig urkund, som bekräftade att förutsättningarna för lagstiftning uppfyllts. Tyska rikets kejsare skulle, innan han promulgerade en lag, undersöka om riksdagen och förbundsrådet författningsenligt samtyckt till densamma.250 Labandmenade att en lag antingen var gällande eller icke gällande. Gällande lagar definierades av att de var av kejsaren promulgerade såsom sådana. Promulgationen utgjorde ingen motbevisbar presumtion som hos bland andra Gneist, Gerber och Schulze, utan var det slutliga avgörandet av frågan om lagens grundlagsenlighet.252 Eftersom lagar antingen var eller inte var gäl245 von Gerber 1880 s. 159-163. I mycket nära anslutling till Gerbers formuleringar von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 44. 246 Båda citaten från von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 44. 247 Hermanson 1884 s. 268. 248 Hermanson 1884 s. 268. 249 Hermanson 1881 s. 181. 250 Laband 1878 s. 12-13 och 41-43, eller densame, Das Staatsrecht des Deutschen Reichs, bd 2, 5 uppl., (Tübingen 1911) Goldbach 1997, s. 13-14 och 43-44. Se även Gusy 1985 s. 65-68. 251 Laband 1878 s. 43 eller (1911) 1997 s. 44. „Wenn der Kaiser die Ausfertigung ertheilt, so wird damit in formell unanfechtbarer und rechtswirksamer Weise constatirt, daß das Gesetz verfassungsmäßig zu Stande gekommen ist. Dadurch beantwortet sich die Frage nach dem sogen. richterlichen Prüfungsrecht der Verfassungsmäßigket der Reichsgesetze von selbst.”251
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=