konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 238 na, såväl materiellt som formellt. I detta avseende byggde han på Robert von Mohl och tillämpade dennes laghierarkiska system där grundlagen gavs företräde framför vanliga lagar:230 Lagar kunde inte längre uppstå enbart genom monarkens vilja, utan även folkets företrädares vilja måste delta. Det var inte längre fråga om ständermedverkan utan om ständernas vilja som organisk del av den lagstiftande makten. Detta var tillsammans den objektiva statsviljan, vars uppkomst definierades av grundlagen som högsta lag. Om dessa viljeförklaringar inte förelåg var en trots detta utfärdad föreskrift ogiltig;232 i denna del skiljer sig hans resonemang från Mohls, som inte gick in på giltighetsfrågan. Laghierarkiargumentet var inte längre ensamt tillräckligt för att övertyga, och därför lade Schulze till en jämförelse med sedvanerätt:233 precis som domaren måste pröva om sedvanerätt är förenlig med lag och grundlag måste han göra samma prövning när det gällde lag.234 Sammanfattningsvis – med en anspelning på Klüber: „Der Richter ist der Diener, nicht der Herr des Gesetzes, aber nur des wahrenGesetzes, nicht des Scheingesetzes.”235 Den statsrättsliga positivism, som professorn i Leipzig Carl Friedrich von Gerber inledde år 1865, kännetecknas av en högre vetenskaplig precision än tidigare; en konstruktiv juridisk metod med ett enhetligt system av dogmatiska grundbegrepp.236 Staten var enligt Gerber, i Stolleis’ sammanfattning, „Organismus in der Form einer juristischen Person, die ’Seele’ des Organismus ist die Staatsgewalt, ausgeübt vomMonarchen als ’Organ’”. Statsmaktens kärna var „die ’Willensmacht’, der ’Begriff des Beherrschens’”, och i 230 Gusy 1985 s. 47-49. 231 von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 41. 232 von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 41-42. 233 Gusy 1985 s. 48-49. 234 von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 42. 235 von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 42. Jfr ibid. s. 45: ”Somit [att domaren inte ogiltigförklarar lagen utan bara underlåter att tillämpa den i ett visst fall] ist es in Deutschland nicht die unmittelbare Aufgabe der Richer, ’Wächter der Verfassung’ zu sein, wenn auchmittelbar in diesem ihnen zustehenden Prüfungsrechte ein bedeutsamer Schutz des verfassungsmässigen Landesrechtes liegt.” 236 Stolleis 1992 s. 330-341, Gusy 1985 s. 62-65. „Erst mit den neuen konstitutionellen Verfassungsurkunden dieses Jahrhunderts erhielt die im älteren Territorialstaatsrechte kaum zur Sprache gekommene Frage ihre Bedeutung. Durch diese Verfassungen wurde in allen konstitutionellen Staaten Deutschlands festgestellt, dass von nun an ein Gesetz nur durch Uebereinstimmung der Krone und der Volksvertretung zu Stande kommen kann.”231
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=