kapitel 3. teoriernas slutenhet 237 och 1863) samt Naumann. Här bör alltså noteras, att Hermansons teoribildning har sina rötter i den tyska teorin 20 år efter det att Naumann hämtade sin inspiration på samma ställe. Curt Olsson har sammanfattat Hermansons resonemang med att de har ”stark influens från den tyska begreppsjurisprudensen” och att det är ”logiskt-spekulativt och stundom något svårtolkat”.223 Jag instämmer. Dr Emanuel Ullmann i Prag, senare professor i Wien och München, utgick i en artikel år 1868 från att domaren skulle pröva om den rättsregel han skulle tillämpa var giltig, men att det endast var den formella, inte den materiella, giltigheten som skulle prövas. Han motsatte sig Mohls och därmed även Jaques’ syn på grundlagen somlex superior och förklarade ovanligt tydligt relevansen av synsättet att lagtyperna var sidoordnade:224 Grundlagen och de vanliga lagarna var inte av samma art och hörde inte till samma sakområde. Författningen var inte avsedd att användas av domaren i enskilda fall.226 Statsrättsprofessorn i Breslau och Heidelberg Hermann Schulze (von Gaevernitz) skrev i övergången från tanken på staten som organism till den statsrättsliga positivismen och förenade dessa teoriers grundtankar.227 Hans här relevanta verkDas Preussische Staatsrecht utkom i sin första upplaga åren 1872-77.228 Schulze fann att monarken innehade den lagstiftande makten. Domstolarna, om än oavhängiga och bundna enbart av lagen, innehade en underordnad funktion, och maktdelning mellan sidoordnade makter förekom inte. I Preussen var lagprövning uttryckligen utesluten i grundlagen,229 men på ett mera generellt plan borde domaren enbart tillämpa gällande rätt och pröva rättsreglernas giltighet. Denna prövning skulle omfatta om lagar var förenliga med grundlagen och om förordningar var förenliga med lagar223 Olsson 1994:2 s. 459. 224 Emanuel Ullmann, „Zur Frage des richterlichen Prüfungsrechts hinsichtlich der inneren Verfassungsmässigkeit von Gesetzen und Verordnungen” i Zeitschrift für die gesammte Staatswissenschaft, bd 24, 1868, s. 333-405. 225 Ullmann 1868 s. 364. 226 Ullmann 1868 s. 364-365. 227 Stolleis 1992 s. 329-330 och 354-355. 228 Jag har dock haft tillgång till von Schulze-Gaevernitz 1890. 229 Kritik häremot, se von Schulze-Gaevernitz 1890 s. 46-47. „Die Unterscheidung des Verfassungsgesezes, als primärenGesezes von alle anderen, als blos sekundärenist richtig; beide Geseze sind aber wirklichexistirend und daher gleichmässig Verbindlich.”225
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=