kapitel 3. teoriernas slutenhet 233 ras.196 Den konstruktiva metoden, och lagpositivismen,197 är mycket synlig i Hermansons arbete. Grundläggande för Hermansons syn på rätten var att lagstiftarens vilja var det som skulle lända till efterrättelse, men viljan var förpliktande bara om den kom till uttryck i lagens ord. Detta innebar att man måste undersöka vad lagstiftaren ville säga och tillämpa detta under förutsättning av att lagtextens ord var ett, om än mindre egentligt, uttryck för denna vilja. Viljeteorin innebar också att två motstridiga satser inte samtidigt kunde anses vara beståndsdelar av samma rättsordning: ”Af tvenne mot hvarandrastridigaviljor kan endast den ena i verkligheten hafva makt öfver samma föremål, icke bägge på en gång.”198 Om det fanns olika subjekt med statlig makt måste det ena vara överordnat och det andra underordnat. Motstridigheter mellan föreskrifter fick lösas genomlex posterior-ochlex specialis-principerna.199 Mot bakgrund av att han ordnade statsmakterna hierarkiskt är det inte förvånande att han inte nämnde lex superior-principen. I sin avhandling uttaladeHermanson att ”beslut, utan stöd af lag, ingen rättslig betydelse [---] hafva”200 kunde. Frågan är om detta uttalande syftade på lagprövning. Den frågan tog han upp år 1884 i sin installationsföreläsning. Han började med att analysera frågan om domarna borde tillämpa en förordning som utfärdats av monarken ensam trots att ständernas samtycke krävdes. Hermanson vägde argumenten mot varandra. Å ena sidan skulle en möjlighet att lagstifta utan att formerna för detta iakttogs kunna omkullkasta hela konstitutionen. Å andra sidan skulle det kunna leda till allmän osäkerhet om lagens innebörd omdomarna skulle pröva varje författnings tillkomst; en prövning som skulle vara omöjlig om alla led i förfarandet skulle granskas. Det skulle också kunna leda till att domaren ansåg sig ha rätt att pröva om lagen var lämplig till sitt innehåll, vilket skulle leda till än större osäkerhet. Lagstiftaren var högsta statsmakt och skulle alltid kunna utfärda samma 196 Olsson 1994:2 s. 459, Björne 2002 s. 197, 233-234. 391-395 och 400-403, se vidare Stolleis 1992 s. 330-348, Friedrich 1997, s. 222-274. Jfr även Robert Hermanson, ”Om juridisk konstruktion i statsrätten” i FiJFT1878-79 s. 1-32 och 457-516. 197 Se Lars D. Eriksson, ”Från naturrätt till kritisk teori” i Retfærd1986 s. 67-81, ssk. s. 73-75. 198 Hermanson 1881 s. 151. 199 Hermanson 1881 s. 147-182. 200 Hermanson 1881 s. 116. Installationsföreläsning om lagprövningen: Prövning av förordningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=