kapitel 3. teoriernas slutenhet 231 partsinställning,190 vilket – till skillnad från hur målet om greve Knuths pension avgjordes – ju skulle innebära att det fanns en rätt till domstolsprövning oavsett finanslagens innehåll. Nellemanns referenser Mohl, Bluntschli, H. A. Zachariä, v. Wächter, Vangerow, Linde, Stahl och Zoepfl har berörts i det föregående, liksom diskussionerna på de tyska juristdagarna och Bischof, som Nellemann hänvisade till för en genomgång av alla olika uppfattningar. Utöver dessa nämnde Nellemann Noelner, Planck och Ullmann ur den tyska doktrinen. I sista upplagan lade han till Gerber, Laband, Aschehoug och Matzen. Ur norsk litteratur hänvisade han också till Auberts utredningOm den dømmendeMagts Virksomhed somKilde til Udviklingen af vor Ret ved Siden af Lovgivningsvirksomheden191 och till 1866 års Høyesterettsavgörande (WedelJarlsberg) där grundlagens företräde framför lagen slogs fast.192 Betydelsen av dessa referenser är svårbedömd, för de olika författarnas olika uppfattningar tas egentligeninte upp till diskussion.De författare – som till exempel Zoepfl – som ligger närmast Nellemanns uppfattning, nämns blott i förbigående i den avslutande litteraturlistan på samma sätt som de verk som talar i klart motsatt riktning. Vad som skiljer de nu diskuterade författarna från Ussing och Tscherning, som diskuterades i föregående kapitel, var att diskussionen på den grundlagsstiftande församlingen nu låg lite längre bort i tanken samtidigt som tysk teori kunde tas in i bedömningen och ställas mot det amerikanska synsättet. Ussing och Tscherning har diskuterats i föregående kapitel trots att Ussing skrev samtidigt som Scheel och Tscherning samtidigt som Nellemann, just för att Tschernings reaktion på Ussings uppsats ligger i förlängningen av diskussionen i grundlagsförsamlingen. En länkmellan diskussionerna är att argumenten kan föras tillbaka på antingen synen på domstolarna som en underordnad makt (Tscherning, Friis) eller på grundlagen som en överordnad lagtyp (Ussing, Scheel). Friis koppladelex superior-synsättet till amerikansk rätt. Holcks och Nellemanns framställningar är mera vacklande, och det förblir oklart varför den ena eller andra vågskålen väger tyngre i deras pro et contra-resonemang. Icke desto mindre står det klart att grundlagen uppfattas som sidoordnad med vanlig 190 Nellemann 1868 s. 117, 1877 s. 122 eller 1887 s. 146-147. Nellemann hänvisade här bl.a. till UfR1882 s. 626. 191 Aubert 1865-66. 192 Nellemann 1868 s. 117-118, 1877 s. 122-123 eller 1887 s. 147-148. Sammanfattande slutsatser: Pro et contra
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=