konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 226 meningen, som kunde göra sig gällande genom press-, förenings- och församlingsfriheten och vid riksdagsvalen.147 Holck synes inte ha beaktat att just dessa friheter skyddades av grundlagen och kunde vara de som upphävts genom grundlagsstridig lag. Holck, som i sin pro-contra-argumentation laborerade med sidoordning och hierarkisk ordning av lagtyper och statsmakter utan att resultatet blev helt entydigt,148 fäste till slut ändå vikt vid att domstolarna, om lagprövningen existerade, skulle ställas över den lagstiftande makten, varvid lagens auktoritet skulle undergrävas.149 Olsen har sammanfattat detta som att lagprövning enligt Holck skulle medföra en obalans i det konstitutionella systemet.150 Om det fanns flera tänkbara tolkningar av en lag var det dock inte uteslutet att domstolarna hade full frihet att tolka den lag de skulle tillämpa, Holck åberopade i slutet av kapitlet 1857 års domombageriprivilegierna som argument för lagprövningen,152 och det för Holck intressanta måste ha varit att domstolarna överhuvudtaget tog upp frågan om rätt till ersättning. I samma rikting åberopade han några tjänstemannamål, bland annat greve Knuths pensionsdom av år 1853. I motsatt rikting tog han upp 1861 års dom mellan bröderna Juel-Brockdorff, vilken visade att speciallagar inte kunde ifrågasättas av domstolarna, och då kunde vanliga lagars grundlagsenlighet än mindre prövas. Av Holcks referenser framgår vidare att han hade tagit del av Auberts norska artikel om rättsskapande dömande153 och Lassons dom där lagprövning och grundlagskonform tolkning artikulerades.154 Den enda referensen till utomnordisk litteratur var Bischofs framställning.155 Enligt 73 § grundlagen skulle domarna ”alene” rätta sig efter loven, vilket Holck menade innebar att de inte skulle ta hänsyn till beslut av den utövande 147 Holck 1869 s. 244. 148 Jfr J. P. Christensen 1990 s. 35-39. 149 Holck 1869 s. 245-246. 150 Olsen 2005 s. 190. 151 Holck 1869 s. 246. 152 Holck 1869 s. 247. 153 Aubert 1865-66 s. 65-82. 154 Høyesteretts dom 1.11.1866 i UfL, bdVI, 1867 s. 165-173. 155 Bischof 1859-61. ”og at der, hvor Loven tilsteder Muligheden af flere Fortolkninger, vil være Grund til at foretrekke den, som bedst kan forenes med Grundlovens Bestemmelser, selv om den fra andre Sider maatte have Mindre for sig; men hvor kun en Fortolkning af Loven er mulig, maa denne følges af Domstolene, selv om Loven efter deres subjektive Anskuelser hereftermaatte siges at komme i Strid med Grundloven.”151
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=