konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 224 Detta är det närmaste en slutsats Friis kommer. Troels G. Jørgensen sade helt kort i en artikel år 1933 att Friis tillhörde dem som ansåg att domarna kunde pröva lagars grundlagsenlighet.136 Möjligen kan det nyss nämnda citatet föranleda denna slutsats, men helheten i den rätt otydligt disponerade texten tyder ändå på motsatt slutsats. Det kan också anföras att Friis sannolikt inte avsåg att uttryckligen ta ställning i frågan utan att bara presentera ett diskussionsunderlag. I en inledande not uttalade han att nämligen uppsatsen var ”et Bidrag til Besvarelsen” av frågan om lagprövningen, ett ”Spørgsmaal vi vedblivende maa ansee som aabent”.137 Av Friis’ referenser framgår att han hade läst det mesta som skrivits i ämnet: debatten på den danska grundlagsstiftande församlingen, Ussing, Scheel, Tscherning; Stang, vidare Montesquieu och Tocqueville, Stahl, Zoepfl och Bluntschli, och debatten på de tyska juristdagarna.138 Medan Ussing utgick från maktdelningen, utgick Friis från ’statens högsta vilja’. De försökte från sin respektive utgångspunkt deducera fram slutsatser, dels utifrån tolkning av vad grundlagen uttalat och inte uttalat, dels utifrån ’sakens natur’.139 Av störst betydelse var det särskilda förfarandet för grundlagsändring och frågan huruvida bestämmelsen var meningsfull om inte domstolarna fick utföra lagprövning. Ussing kom fram till att domstolarna hade sådan rätt, medan Friis var mera vacklande. Den unge och tidigt bortgångne professorn C. G. Holck uppfattade, i anslutning till Fr. Chr. Bornemanns statslära,140 statsmakten som odelbar men såg den dömande makten – likväl som den lagstiftande och utövande – som ett självständigt och oavhängigt organ för denna.141 Det förhållandet att den dömande makten inte var en statsmakt i exakt samma mening som den lag135 Friis 1866 s. 74. 136 Troels G. Jørgensen, ”Lovgivningen og Domsmagten” i UfR, bd 67, 1933 (cit. 1933:2), s. 294. 137 Båda citaten från Friis 1866 s. 43. 138 Friis 1866 passim. 139 Se härtill Björne 2007 s. 415-423. 140 Frederik Christian Bornemann, Foredrag over den almindelige Rets- og Statslære, udgivne efter Forfatterens Død ved C. Goos og Fr. Krieger, i Samlede Skrifter af Frederik Christian Bornemann, bd 1, Köpenhamn 1863, s. 352-360. Se Björne 1998 s. 39-42. 141 Carl Georg Holck, Den danske Statsforfatningsret, udgivet efter Forfatterens Død ved C. Goos og J. Nellemann, bd 2, 5 avd., Köpenhamn 1869, s. 205-252. lovsforandringer, forudsat at den ikke (som i den nordamerikanske Forfatning) er hjemlet ved en direkte og udtrykkelig Forskrift.”135 C. G. Holck 1869: ”Afgjørelsen … kan kun tilkomme Lovgivningsmagten selv”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=