kapitel 3. teoriernas slutenhet 221 Lagstiftningen kunde bara anses begränsad genom vad som faktiskt skrivits i grundlagen. Det krävdes således, för att en lag skulle anses giltig, att den inte stred mot grundlagen, och som stöd för detta åberopade han helt kort bestämmelsen om att ett särskilt förfarande gällde för grundlagsändring och jämförde med de stadganden i grundlagen som uttryckligen godtog undantag eller ändring genom vanlig lag.116 Detta implicerar synsättet att grundlagen var hierarkiskt överordnad. Domstolarna skulle pröva lagarnas grundlagsenlighet: Scheel ansåg Ussings bevisföring ”meget vel udført”118 men menade, med en något kryptisk hänvisning till Ørsted,119 att den saknade giltighet med hänsyn till den statsrättsliga frågan hur gränserna mellan statsmaktens olika delar skulle definieras. Vad som avsågs var uppenbarligen att frågan om lagprövningen inte utan vidare kunde jämställas med prövningen av frågan om överhetsmyndighetens gränser.120 På motsvarande sätt som domarna skulle kontrollera lagarnas grundlagsenlighet skulle de kontrollera att anordningar inte stred mot lag eller grep in i den lagstiftande eller dömande maktens områden; detta framgick av 1855 års avgörande om skeppen som seglat på varandra, där enBekjendtgjørelseinte tillerkändes verkan som allmängiltig rättsregel i strid med maktfördelningen i 2 § grundlagen. Även om den utövande maktens område var förvaltning 115 Scheel 1865 s. 17. 116 Scheel 1865 s. 17. 117 Scheel 1865 s. 17-18. 118 Scheel 1863 s. 18. Se ovan s. 185-186. 119 Anders Sandøe Ørsted, Haandbog over den danske og norske Lovkyndighed, bd 3, Kjøbenhavn 1828, s. 14-18, bd 6, Kjøbenhavn 1833, s. 542-543. Ørsteds framställning avser frågan om överhetsmyndighetens gränser och inte direkt frågan om lagprövning, se vidare bd 3 s. 15-24 och bd 6 s. 532-543. 120 Scheel 1863 s. 605-609. de, som lide under samme, kunne ikke faae nogen Erstatning, naar en saadan ikke indrømmes af selve den lovgivende Magt.”115 ”Er en Retstvists Afgjørelse afhængig af, om en sædvanlig Lov strider imod en saadan Grundlovsbestemmelse, der ikke kan forandres ved en Lov af hiin Beskaffenhed, kunne Domstolene komme til indirecte at paakjende, hvorvidt den lovgivende Magt har ved den sædvanlige Lov overskredet sin Myndighed, og hvis Lovstriden ikke kan hæves ved Fortolkning, maae Domstolene, da de ligesaa meget som de øvrige Grene af Statsmagten ere bundne af Grundloven og ikke kunne skyde Afgjørelsen af hvad der er Ret i Sagen fra sig, være baade berettigede og forpligtede til at tilsidesætte den sædvanlige Lov.”117
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=