konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 218 Reyscher105 – analyserar jag inte närmare här, då deras framställningar i den här relevanta frågan är tämligen kortfattade. Dock är det av intresse att återge några rader ur Beselers verk: Naumann talade också om den högsta makten i staten, men till skillnad från den tyska monarkiska principen utgjordes denna makt i Sverige enligt grundlagen av kung och ständer tillsammans. Om ständernas samtycke saknades var, enligt Beseler, statens vilja inte förklarad på rätt sätt, och därför skulle domaren inte tillämpa en av suveränen ensidigt utfärdad lag som hade behövt ha ständernas samtycke.107 Intressant att notera är att Naumann inte nämnde Vollerts artikel i Juridiska Föreningens tidskrift, men att många av hans referenser återfinns där. Intressant är också att Naumann visserligen i inledningen till första upplagan av verkets första band nämnde han att han vid systematiseringen av ämnet bland annat använt Stangs verk108 men att han inte tog upp hans syn på lagprövningen till diskussion. Sammanfattningsvis kan konkluderas att Naumanns klumpmässiga hänvisning till ett drygt dussintal tyska författare rymmer stor bredd och delvis oförenliga utgångspunkter. Denna spridning i tanken återspeglas också hos Naumann, som halvt om halvt tagit till sig Mohls normtypshierarki men å andra sidan anser lagstiftaren – kung och ständer – som den högsta makten i staten. I och med att Naumann inte uppdaterade 1860-talsframställningen på 1880-talet fick inte den statsrättsliga positivismen genomslag. Möjligen kan hans ändring av uttryck på ett ställe från ”statsorganismen” år 1871 till ”statsorganisationen”109 år 1881-83 tyda på en påverkan på detaljnivå. nungen imKönigreicheWürtemberg, bd 1, Stuttgart 1827, s. 117, bd 2, Stuttgart 1827, s. 1125. Jag har inte haft tillgång till detta verk. 105 A. L. Reyscher, ”Hannoversche Verfassungsfragen. § 3. Können die Gerichte eine Regierungs-Verordnung in Ansehung ihrer formellen Gültigkeit prüfen?” i Zeitschrift für deutsches Recht und deutsche Rechtswissenschaft, bd 2, 1839, s. 166-168. Hänvisning härtill finns i Zachariä 1854 s. 243. 106 Beseler 1847 s. 65. 107 Beseler 1847 s. 71 108 Naumann 1844 s. 7. 109 Jfr Naumann 1863 s. 187-188 och 1871 s. 324 med 1881-83 s. 122-123. „Gesetzals Quelle des positiven Rechts ist die von der höchsten Gewalt im Staate erlassene formelle Satzung, wodurch Rechtsregeln begründet, abgeändert oder aufgehoben werden. Der Begriff des Gesetzes setzt daher eine Staatsordnung voraus, in der ein verfassungsmäßiges Organ für die Rechtserzeugung, eine gesetzgebende Gewalt sich findet, welche den Gesammtwillen mit bindender Kraft auszusprechen befugt ist.”106
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=