kapitel 3. teoriernas slutenhet 217 ständernas samtycke bort inhämtas. Vad domarna emellertid kunde göra var att tolka en lag såsom att den inte var tillämplig på det aktuella fallet, till exempel om den skulle få tillbakaverkande kraft utan att lagstiftaren hade avsett det.97 En av Naumann nämnd motståndare till lagprövningen var Hermann Bischof.98 Denne publicerade år 1859-1861 i följetongsform en nära 300-sidig monografi omVerfassung, Gesetz, Verordnung und richterliches Prüfungsrecht der Verfassungsmäßigkeit landesherrlicher Gesetze und Verordnungen.99 Den fråga Bischof ställde var vilken myndighet som var kompetent att bedöma grundlagsenligheten hos den av statens högsta makt uttalade viljan sådan den intagits i lagar och förordningar. Syftet med avhandlingen var att visa att domaren visserligen skulle pröva varje rättsregels grundlagsenlighet innan han använde den, men denna prövning skulle inte omfatta grundlagsenligheten hos lagar och förordningar som formellt korrekt utfärdats av den högsta statsmakten, monarken. Grundlag och lag var sidoordnade.100 Några av Naumanns referenser hör närmast till privaträttens område: Wächter har nämnts i apropå diskussionen om de tyska juristmötena. Georg Friedrich Puchta framhöll att författningen behövde den garanti som låg i att domaren kritiskt granskade att föreskrifter verkligen var gällande och hade tillkommit på rätt sätt.101 De övriga – Beseler,102 Weishaar,103 Bolley,104 97 Heinrich Zoepfl, Grundsätze des allgemeinen und deutschen Staatsrechts, mit besonderer Rücksicht auf die neuesten Rechtsverhältnisse, del 2, 4 uppl., Leipzig u. Heidelberg 1856, s. 621-626, 629-639. Se även Gusy 1985 s. 34-37. 98 Denne statsrättslärare ägnas inte mycket plats i dagens litteratur, se Stolleis 1992 s. 111 och 430, Friedrich 1997 s. 262. 99 Hermann Bischof, ”Verfassung, Gesetz, Verordnung und richterliches Prüfungsrecht der Verfassungsmäßigkeit landesherrlicher Gesetze und Verordnungen” i Zeitschrift für Zivilrecht und Process, Neue Folge, bd 16, 1859, s. 235-294, 385-422, bd 17, 1860, s. 104-144, 253304, 448-464, bd 18, 1861, s. 129-160, 302-319, 393-420. 100 Bischof 1859 s. 236-245. 101 Georg Friedrich Puchta, Vorlesungen über das heutige römische Recht, bd 1, 6 uppl. utg. av Adolf August Friedrich Rudorff, Leipzig 1873, s. 36-38, jfr också dens., Pandekten, 3 uppl., Leipzig 1845, s. 23-25, eller 9 uppl. utg. av Adolf August Friedrich Rudorff, Leipzig 1872, s. 26-28. Se härtill Christoph-Eric Mecke, Begriff und System des Rechts bei Georg Friedrich Puchta, Göttingen 2009, s. 338-346. 102 Georg Beseler, System des gemeinen deutschen Privatrechts, bd 1, 1 uppl., Leipzig 1847, s. 6571. 103 Jakob Friedrich Weishaar, Handbuch des würtembergischen Privatrechts, bd 1, Stuttgardt 1804, s. 5. Hänvisningen dit finns i Wächter (1842) 1985 s. 29 och avser främst ett historiskt exempel. 104 Wächter (1842) 1985 s. 27 hänvisar till Heinrich Ernst Ferdinand Bolley, Bemerkungen zu demPfand-Gesetz und den damit in Verbindung stehenden Gesetzen und Vollziehungs-Verord-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=