konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 212 Detta var enligt Naumann ”i så måtto oriktigt, att i statsrätten den sats längesedan blifvit ogillad, att domaremakten står på samma linea med lagstiftande och är med den lika berättigad”.56 Naumann avvisade den brittiska parlamentariska suveräniteten,57 men han gjorde sig inte heller till tolk för den monarkiska principen. I enlighet med den var den lagstiftande makten den högsta i staten, men i motsats till den var riksdagen i Sverige likställd med monarken: 87 § regeringsformen sade att ”Riksens Ständer äga gemensamt medKonungen magt att stifta allmänCivil- och Criminal- samt KyrkoLag”.58 Så, samtidigt somNaumann delade in statsmakterna hierarkiskt med den dömande underställd de övriga, sidoordnade han på ett ställe grundlag och lag och underordnade förordningar men ordnade på annan plats alla dessa tre lagtyper hierarkiskt. I anslutning till att Naumann lade fram uppfattningen att domarna fick pröva om förordningar gått in på lagstiftarens område men inte pröva lagars grundlagsenlighet förklarade han att han inte bortsett från vad som ”blifvit af främmande författare anfördt”59 om de faror med en sådan domaremakt som borde föranleda att domaren inte ens hade rätt att pröva förordningarnas grundlagsenlighet. Han hade också beaktat argumenten i den motsatta riktningen, nämligen att domaren kunde kontrollera om rätteligen stiftade lagar materiellt var grundlagsstridiga. När det gällde frågan om åsidosättande av förordningar på lagstiftningens område hänvisade Naumann till en samling av ”skäl för och emot” i Murhards år 1832 utgivna skrift Ueber Widerstand.60 Det rör sig här om ett verk av den förnuftsrättsligt inspirerade, oppositionsliberale Friedrich Murhard,61 som inledningsvis behandlar rätten till revolution ur ett flertal aspekter, därefter argument för medborgarnas lydnadsplikt och slutligen (bortsett från ett kort avslutande kapitel) argument för medborgarnas rätt att göra motstånd i vissa fall.62 ”Många, om ej de fleste”63 av Tysklands berömdaste rätts56 Naumann 1863 s. 187 och 205 eller 1881-83 s. 122-123. 57 Naumann 1863 s. 187 och 205 eller 1881-83 s. 122-123. 58 Så var fallet också i Preussens författning av år 1850; den lagstiftande makten utövades gemensamt av kung och parlament, men alla formellt korrekt utfärdade lagar och förordningar var bindande för domstolarna. Gusy 1985 s. 24. 59 Naumann 1863 s. 188, 1871 s. 324, 1881-83 s. 123. 60 Naumann 1863 s. 205 jfrd m. 188, 1871 s. 325 not 1, 1881-83 s. 123 not 1. 61 Friedrich 1997 s. 166 och 207. 62 Murhard (1832) 1969. Naumanns referenser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=