kapitel 3. teoriernas slutenhet 209 det är regenten som stiftar lagar och som är suverän och statens högsta vilja; folket hade ingen positiv andel i lagstiftningen. Till grund för detta låg dock enligt Boström ett slags samhällsfördrag mellan monark och folk, ”en öfverenskommelse”, som dock inte hade någon giltighet ”såvidt den är uppenbart förnuftsstridig.”36 Naumanns efterträdare somprofessor i stats- och processrätt Gustaf Broomé behandlade frågan om lagprövningen i en recension av dansken Holcks statsrätt37 år 1871 och i sin Allmänna civilprocess år 1882. Han hänvisade svepande till tysk, fransk och engelsk diskussion men menade att teorin inte gav något klart svar. Tysken Bischof gav en utförlig översikt över argumenten, och lagprövningen var ett ’amerikanskt system’.38 Något klarläggande fanns inte i Sverige eller Danmark: ”I brist på positiva bestämmelser måste man taga sin tillflykt till de allmänna rättsgrundsatserna, och i öfverensstämmelse med lagstiftningens anda göra sina deduktioner.”39 Broomé ansåg för sin del att domaren inte var kompetent att åsidosätta grundlagsstridig lag, vare sig om felet var materiellt eller formellt.40 Ett tiotal år senare kunde han ännu konstatera att den teoretiska diskussionen inte hade tillerkänt domaren lika stor makt som ”t. ex. den amerikanske domaren”41 men gått tämligen långt ditåt. Inget prejudikat fanns dock, Ingen domstol hade vågat ifrågasätta tryckfrihetslagens giltighet, och så torde inte heller komma att ske.43 Broomé ansåg alltså, i likhet med Naumann, att lagar stiftade av de båda statsmakterna, inte skulle prövas av domarna när det gällde deras grundlagsenliga tillkomst. 36 Boström 1871 s. 39. 37 Se nästa avsnitt. 38 Broomé 1871 s. 51-54. 39 Broomé 1871 s. 52. 40 Broomé 1871 s. 53. 41 Broomé 1882 s. 55-56. 42 Broomé 1882 s. 55. 43 Broomé 1871 s. 54. Instämmande av Broomé 1882 ”om man icke såsom sådant vill nämna sjelfva den ena af våra grundlagar, nemligen Tryckfrihetsförordningen, som stiftades år 1812 utan att dervid iakttogos de laga former och den behandling, som Regerings-Formen för sådan lags stiftande föreskrifver, men som det oaktadt aldrig varit ifrågasatt att, såsom ogiltig, sakna för domaren förbindande kraft.”42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=