kapitel 3. teoriernas slutenhet 205 trollen av de andra aspekterna av sig själv. Jaques åberopade principenlex superior derogat inferiori och hänvisade bland annat till Story, The Federalist och Tocqueville.19 Referenten Carl Georg von Wächter förklarade att han delade Gneists och Jaques uppfattning att domaren inte var bunden av promulgationen. Hans förslag till beslut var, att domaren skulle anses ha rätt att kontrollera att lag utfärdats formellt korrekt, att ständernas samtycke verkligen förelåg och att parterna eller staten skulle ha rätt att få frågan om ständernas samtycke förelegat och därmed lagens giltighet avgjord av en särskild kassationsdomstol; dessutom borde monarkens eventuella ensidiga grundlags- eller vallagsändringar kunna prövas av en riksrätt. Förslagsställaren Hiersemenzel ansåg i likhet med Jaques att de olika frågorna borde besvaras på samma sätt.20 Juristmötets uttalande blev, efter en jämn omröstning, att domaren skulle kontrollera om lagar och förordningar tillkommit på grundlagsenligt sätt. I kontrollen av lagar skulle – enligt ett nästan enigt juristmöte – ingå att domarna kontrollerade att lagligen sammansatta ständer samtyckt till lagen. Mötet anslöt sig också till Wächters förslag om en kassationsdomstol.21 När det gäller Wächter kan också noteras att han redan långt tidigare hade uttalat sig i frågan och då förespråkat en prövning av om lagar och förordningar tillkommit på formellt korrekt sätt.22 Detta var uttalanden som Hermanson sedan åberopade på 1880-talet. Den juridiska föreningens diskussioner år 1865 anknyter till motsvarande svenska diskussioner tio år tidigare på så sätt att någon enighet inte fanns om hur rättsläget skulle uppfattas. Att grundlagen var överordnad och även för domaren gällde före lag var ett sätt att se på saken, men det var inte allenarådande. Liksomde svenska diskussionerna kunde utgå från den tyska rätt som diskuterades iVollerts artikel, kan de finska diskussionerna relateras till diskussionerna på de tyska juristmötena. I Sverige fanns också Tocqueville och Story med i diskussionsunderlaget, och de författarna var ännu relevanta också för tyska jurister. Det är tydligt i de tyska diskussionerna, att principenlex superior hänfördes till amerikansk rätt. Den kunde inte utan vidare tillämpas av domare som var underställda en monark, i synnerhet om den monarkiska principen 19 Gutachten nr 9, Verhandlungen des 4. deutschen Juristentages, Berlin 1863, s. 240-257. 20 Verhandlungen des 4. Deutschen Juristentages, Berlin 1863, s. 17-28. 21 Verhandlungen des 4. Deutschen Juristentages, Berlin 1863, s. 61-69. Sammanfattande slutsatser: Monarkens eller grundlagens överordning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=