konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 204 annan domare från Berlin, Peter Franz Reichensperger, tog bland annat upp den i sammanhanget nya frågan om domarna fick pröva lagars materiella förenlighet med grundlagen. Genom hans uttalande framgår att den amerikanska statsrätten var känd på juristmötet. Joseph Storys uppfattning, att författningen inte skulle ha högre värde än en vanlig lag, om inte domarna kunde pröva lagarnas materiella grundlagsenlighet, var nämligen enligt Reichensperger acceptabel i en republik, där domarna var folkets organ, men inte i en monarki, där domarna var monarkens organ.16 Här framkommer alltså synsättet att lex superior inte var en förutsättning för utan en effekt av lagprövningen. Den första delfrågan – om monarkens förordningar, vars innehåll krävde lagform och ständernas bifall, inte var bindande för domaren – fick juristmötets till enhällighet gränsande majoritet. Den andra delfrågan – om domaren fick kontrollera omlag tillkommit på korrekt sätt – sköts upp till nästa juristdag.17 Till denna, den fjärde tyska juristdagen år 1863, hade tre Gutachtenavgivits; av professor von Stubenrauch i Wien, av professor Gneist i Berlin och av förvaltningsrådet dr Jaques iWien. Stubenrauch koncentrerade sig på frågan om domaren fick pröva om de viljeförklaringar – monarkens och ständernas – som krävdes förelåg och om lagen var promulgerad och publicerad, däremot bortsåg han från frågan om lagens materiella överensstämmelse med eventuella fri- och rättigheter i grundlagen. Avgörande för Stubenrauch var innehållet i promulgationen, och domaren fick inte pröva dess korrekthet. Gneist menade att domarna skulle kontrollera om ständerna verkligen hade uttryckt ett samtycke och inte förlita sig på promulgationen, som bara utgjorde en motbevisbar förmodan. Rent materiell prövning skulle bara utföras när det gällde förordningars förenlighet med lag; för dessa identifierade han en hierarki, men grundlagen var inte hierarkiskt överordnad.18 Jaques’ linjer var klarare: Antingenskulle domaren tillämpa förordningar som borde ha haft ständernas samtycke, lagar som saknade ett grundlagsenligt tillkommet ständersamtycke och lagar som materiellt stred mot grundlagen, eller skulle domaren pröva dessa frågor om förordningars och lagars tillkomst och materiella grundlagsenlighet. Eftersom juristmötet redan fastslagit att domarna skulle pröva förordningars grundlagsenlighet följde konav monark och folkrepresentation i den konstitutionella monarkin, se härtill Stolleis 1992 s. 430-433 ssk. s. 432. 16 Verhandlungen des 3. Deutschen Juristentages, s. 30-32. 17 Verhandlungen des 3. Deutschen Juristentages, s. 56-61. 18 Gutachten nr 9, Verhandlungen des 4. deutschen Juristentages, Berlin 1863, s. 199-239.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=