konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 202 osäkerhet om lagarnas giltighet. Avdelningen iVasa instämde, men hovrättsassessornG. G. Aminoff reserverade sig. Han anförde att eftersom lagen stod över även de styrande kunde lagar som tillkommit i felaktig ordning inte ha helgd av lag. Domaren borde skilja mellan lag som antagits på rätt sätt och andra påbud, som inte tillkommit på detta sätt. De senare borde han lämna utan avseende – domaren skulle vara ”lagens frie och sjelfständige tolk”.6 Han hänvisade till domarreglerna, domareden och 24 kap. 3 § rättegångsbalken, som föreskrev att all dom borde fästas på lag och laga stadgar. Skulle domaren döma efter lag och laga stadgar måste han få pröva vilka författningar som skulle räknas dit. Aminoff avslutade med att medge, att det fanns flera överhetliga påbud som inte tillkommit i grundlagsenlig ordning men som hade lång tids hävd och fyllde väsentliga luckor i lagstiftningen. Dessa kunde inte utan men för rättstillståndet lämnas utan avseende och fick betraktas som undantag från huvudprincipen.7 Curt Olsson har i en artikel år 1994 diskuterat bland annat varför frågan togs upp just år 1865. Han har förmodat att det berodde på att lantdagsarbetet återupptagits, vilket innebar att lagarna började förnyas och att frågan blev aktuell. Å andra sidan kan man hävda att samfälld lagstiftning borde utgöra ett mindre problem än den tidigare anpassningen av den allmänna lagen genom påbud från kejsaren-storfursten. Vidare anförde han att frågan på grund av censuren inte torde ha kunnat diskuteras tidigare, och att debatten på kontinenten kan ha inspirerat. Med detta torde avses den utförliga diskussionen på 1862 och 1863 års tyska juristdagar. Som kommer att analyseras närmare nedan påverkade denna diskussion alla de nordiska länderna. Slutligen har Olsson anfört att en drivfjäder möjligen också kan ha varit att det svenska lagutskottet vid 1853-1854 års riksdag i strid med justitieombudsmannens åsikt motsatt sig tanken på domstolarnas lagprövningsrätt, eftersomen sådan rätt kunde äventyra rättssäkerheten ochmedföra betänkliga inskränkningar av regeringsmakten.8 Även omdetta låg några år tillbaka i tiden kan det tänkas att justitieombudsmannen Theorells tankar nått Finland. En tänkbar inspirationskälla somOlsson inte har nämnt är den svenska juridiska föreningens diskussion och publicering av Vollerts artikel år 1855. Vidare kan nämnas att betydelsen av Borgå lantdag och kejsarens erkännande av grundlagarna börjat diskuteras på 1830- och -40-talen och att uppfatt6 FiJFT1870 s. 152. 7 FiJFT1870 s. 150-153. 8 Olsson 1994:1 s. 242, se även 1994:2 s. 457-460.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=