kapitel 2. öppenhet för möjligheter 198 sätta förordningar som gick utanför kungens förordningsrätt.492 Åsidosättande av grundlagsstridig lag var emellertid om inte okontroversiellt så åtminstone accepterat i Norge medan det var mera kontroversiellt i de övriga länderna och i Sverige och Finland närmast otänkbart med tanke på den begränsade uppsättning tillämpbara grundlagsregler som fanns. Gör man tankeexperimentet att det hade funnits ytterligare relevanta regler i till exempel den svenska grundlagen, såsom ett förbud mot retroaktiv lagstiftning, skulle sannolikt inte attityderna till lagprövningeninnebära ett väsentligen annorlunda rättsläge än i Norge. I Danmark, däremot, hade domarna uppenbarligen en mycket restriktiv syn på sin egen uppgift. Det som gör att lagprövningen tillämpades i praxis i Norge så tidigt som under 1820-talet och befästes på 1840-50-talen skall alltså i första hand tillskrivas de förhållandena att det fanns tydliga grundlagsfästa fri- och rättigheter såsom det långtgående förbudet mot retroaktiv lagstiftning, att en maktdelningsprincip låg till grund för grundlagen som uppfattades som överordnad och slutligen att det fanns en reforminriktad regering som utfärdade påbud vars grundlagsstridighet kunde ifrågasättas. Vad som framför allt karakteriserar denna tidsperiod är den öppenhet för olika möjliga lösningar som fanns år 1808-09, 1814 och 1849. Hela grundlagsverk antogs på mycket kort tid, de låste å ena sidan rättsläget för lång tid framöver men gav å andra sidan underlag för en mängd olika tolkningsmöjligheter. 492 Notera att denna förordningsrätt omfattade ett självständigt lagområde i Sverige och Finland medan den var subsidiär i Norge och Danmark.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=