kapitel 2. öppenhet för möjligheter 191 rättigheter de redan hade genom de redan gällande svenska grundlagarna. Monarken tillträdde alltså en statsbildning som var grundlagsmässigt definierad, och grundlagarna bildade grunden för den nya staten. Även de har alltså förutsättning att fungera somminnesplats för statsbildningen, och bekräftelsen av dem är knuten till en specifik geografisk plats, Borgå. Den svenska och danska konstitutionella utvecklingen är annorlunda. I båda länderna var staten etablerad sedan gammalt, och det konstitutionella arbetet gällde att hitta nya former för styrandet av staten. Visst var förändringarna betydande, i och med införandet av maktdelning och ett visst mått av fri- och rättigheter, tydligare i Danmark än i Sverige. Men monarkernas ställning vilade ändå på gammal grund, vilket framgår av att Karl XIVJohan, som personligen kommit till redan bildade stater, inte kunde utöva samma typ av kungaämbete i Norge som i Sverige. Grundlagarna hade alltså inte en fullt så genomgripande betydelse att de i lika hög grad som antagandet av den norska grundlagen eller bekräftelsen av grundlagarna i Finland är ägnade att fungera somminnesplatser för statsbildningen.490 De är dessutom inte knutna till några specifika platser, utöver Stockholm och Köpenhamn, som är symboler för så mycket annat att inte just grundlagarna kommer i förgrunden. Rättsordningarna i de fyra länderna var redan vid periodens början sådana, att enhet rådde. Det fanns inte en samexistens mellan olika rättsordningar. Den enda rättsordning som kunde vara aktuell för samexistens med nationalstatens rättsordning var naturrätten. Den har också lämnat vissa spår efter sig i tidig 1800-talsdoktrin. Här bör främst nämnas Johan Philip Palmén, som menade att lagen inte kunde ges vilket innehåll som helst, och Henrik Steenbuch. Även Frederik Stang bör nämnas, eftersom hans variant av lagprövningsrätten av allt att döma har en bakgrund i en naturrättslig motståndsrätt. De fri- och rättigheter som togs in särskilt i den norska grundlagen hade en naturrättslig bakgrund men blev genom grundlagen positiv rätt. Återknyter man nu till Palmén, kan man konstatera att han menade att den 490 Jfr Smith 2010 s. 68-69. Statsmaktshierarki och sidoordnade normtyper Diversifiering, enhet, statsmaktshierarki, normhierarki?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=