– utgick från ett organiskt sätt att se på staten. Detta var före den statsrättsliga positivismens genomslag. I rättspraxis uppkom liknande frågor som i Norge, men statsmakterna ansågs ha stora möjligheter att reglera olika frågor. Något retroaktivitetsförbud fanns inte. Speciallagar tillerkändes verkan, även om de upphävde tidigare givna löften. På det sättet kan Danmark jämföras med Sverige, där det enda fallet inte ledde till framgång. Samtidigt måste det konstateras att skillnaderna mellan utfall i rättspraxis i Danmark och Norge mycket väl kan ha berott på att omständigheterna i målen skilde sig åt – den danska mölleägare som inte fick ersättning för att han inte hade haft någon egendomsrätt som hade blivit kränkt hade kanske inte ansetts ha det i Norge heller. Grundlagarna låg inom vad domstolarna kunde tillämpa. Vad som dock skiljer Danmark och Finland från Norge och Sverige är att det saknas tydliga spår av att exempelvis Tocqueville utövat påverkan. Grundlagar kan uppfattas som ägnade att bli minnesplatser. Frågan om de på 1800-talets första hälft antagna (respektive – för Finlands del – bekräftade) grundlagarna blivit det, kan besvaras först avslutningsvis i denna avhandling.Här skall endast diskuteras förutsättningarna fördegrundlagar som antogs under perioden att tjäna som minnesplatser. Norge hade länge varit en del av Danmark, och i det maktvakuum som uppstod år 1814 hann Eidsvoll-församlingen anta en grundlag, som sedan unionskungen Karl XIII i allt väsentligt accepterade. Detta innebar att den norska staten hade bildats genom antagandet av grundlagen, och monarken tillträdde en redan bildad stat. Grundlagen har alltså förutsättning att fungera som minnesplats för något mycket större, nämligen statsbildningen, och antagandet är dessutom knutet till en specifik geografisk plats, Eidsvoll. Grundlagen är präglad av att den antagits av en grundlagsstiftande församling på så sätt att den reserverar en uppsättning fri- och rättigheter åt medborgarna. Finland hade varit en del av Sverige och saknade, till skillnad från Norge, en historia av att ha varit ett självständigt kungarike. Det uppstod inte som i Norge ett maktvakuum där en grundlagsstiftande församling kunde ta fram en grundlag, men kejsaren-storfursten lovade att bevara medborgarna vid de 6. Sammanfattande slutsatser konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 190 Grundlagarna som minnesplatser?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=