konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 188 sig över andra statsmyndigheter.476 Lagprövningen var inte heller en naturlig rätt för domstolarna. Lagarna kom till domstolarna med kungens kontrasignerade underskrift som en statsmaktshandling, som skulle åtlydas.477 Frågan om lag- och grundlagsenligheten av förordningar berördes inte i doktrinen, som var mycket sparsam under denna period.478 Det var också länge oklart vad som egentligen skulle räknas som de finska grundlagarna. Ännu år 1896 hade senatorn och professorn Leo Mechelin anledning att tämligen ingående analysera vad som kunde anses gälla.479 År 1859 gav emellertid professorn i bland annat statsrätt Johan Philip Palmén ut Juridisk handbok för medborgerlig bildning och några år senare storfurstendömets grundlagar.480 Handbokens tredje del481 behandlar Finlands statsrätt och innebar tillsammans med grundlagssamlingen den första framställningen av Finlands statsrätt. Palmén klargjorde att de före år 1809 gällande grundlagarna fortfarande var tillämpliga med ”vissa af omständigheterna föranledda tilllägg och modifikationer”.482 Palmén såg lagen som i hög grad oföränderlig, vilket kan återspegla hans generella syn på rättens funktion men också det förhållandet att lantdagen inte hade varit samlad sedan år 1809.483 Den positiva rätten kunde inte heller ges vilket innehåll som helst, eftersom den framgick ur folkets förnuft och innersta väsen. Vad som krävdes för att en regel skulle erkännas som positiv rätt var sanktion (att den fastställdes till efterlevnad) och promulgation (att den kungjordes till allmän kännedom).484 Den högsta, lagstiftande, makten konstituerade sig själv, bestämde statens grundform, och de övriga makterna – den rättsvårdande makten och regeringsmakten – utgick från denna såsom ”lemmerne i en kropp”.485 Här kom476 Tscherning 1868 s. 10-12. 477 Tscherning 1868 s. 15-16. 478 Jfr Björne 1998 s. 217. 479 Mechelin 1896 s. 1-13. 480 Johan Philip Palmén, Juridisk handbok för medborgerlig bildning, Helsingfors 1859, densamme, Storfurstendömet Finlands grundlagar jemte till dem hörande statshandlingar, Helsingfors 1861; se Björne 1998 s. 203-205, 2002 s. 396. 481 Palmén 1859 s. 255-316. 482 Palmén 1859 s. 255. 483 Palmén 1859 s. iv. 484 Palmén 1859 s. 11-14 485 Palmén 1859 s. 24. Finland: Johan Philip Palmén 1859
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=