konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 184 Frederikke född baronessa Stieglitz-Brockdorff, arvinge till baroniet Schelenborg, ansåg sig emellertid år 1848 kunna förordna att förste sonen skulle tillträda Schelenborg och andre sonen Thorseng, allt till förekommande av tvist mellan sönerna. Juridiska fakulteten ansåg i responsum år 1844 att de hade denna rätt,454 och år 1848 stadfäste kungen testamentet. Äldste sonen Frederik utverkade emellertid från regeringen ett tillstånd till domstolsprövning av testamentets giltighet,455 och när fadern baron Carl fick reda på detta förde han talan mot sonen för att få fastställt sitt testamentes giltighet. Efter Carls död togs målet över av yngste sonen Christian, som åberopade sin testamentariska rätt till Thorseng. Christian gjordeprincipaliter gällande att den kungliga stadfästelsen av testamentet hade gjort detta till enlex specialis, som skulle gå före erectionspatentet, ochsubsidialiter att testamentet inte stred mot patentet. Rätten menade, att, eftersom själva frågan för den kungliga stadfästelsen (’confirmationen’) var just om testamentet lagligen kunde upprättas och regeringen med absolut bindande rättsverkan kunde avgöra detta, var saken om testamentets giltighet avgjord i och med stadfästelsen. Sedan hade emellertid regeringen i ett nytt beslut (’bevillningen’) tillåtit domstolsprövning av frågan, och då skulle det nya belutet gälla. Rätten höll med käranden om att detta i realiteten innebar att den ursprungliga stadfästelsen upphävts, men rätten ansåg sig inte kompetent att avgöra om regeringen kunde upphäva en sådan stadfästelse eller inte: Enligt 32 § grundlagen kunde kungenmeddela specialföreskrifter och undantag från gällande lagar enligt den praxis som gällt före grundlagens införande, och dessa kunde enligt rätten inte prövas som en fråga om överhetsmyndighetens gränser utan var att betrakta som speciallagstiftning. I själva saken fann rätten att baron Carl hade rätt att fördela Thorseng till den yngre sonen redan på grund av erectionspatentet tolkat i ljuset av bland annat adelsprivilegierna.457 Som speciallag bedömdes i ett annat rättsfall samma år en en 454 Se JU1861 s. 350-356. 455 Se JU1861 s. 356-365. 456 JU1861 s. 344. ”Confirmationen af 10de April 1848 maa nemlig betragtes som en speciel Lov og det skjønnes da ei heller rettere, end at Bevillningen af 30de Juni 1858, naar den gaaer ud paa at berettige Indstevnte til at faae den foreliggende Retstvist paakjendt uden Hensyn til den Retstilstand, som Confirmationen af 10de April 1848 maatte antages at have tilveiebragt, ligeledes naturligen maa betragtes som en speciel lov.” ”456
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=