konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 180 Enligt Scheels sätt att se var grundlagen en del av den gällande rätten som domstolarna skulle tillämpa och tolka. En grundlagsstridig lag var inte bindande för domstolarna, ”thi Grundloven maa jo i saa Tilfælde foretrækkes for den sædvanlige Lov.”435 Hela lagförslaget föll sedan,436 men åtminstone Scheel måste uppfattas som att grundlagen skulle ges företräde framför lagen om de var motstridiga. Scheel skulle sedan återkomma till frågan i egenskap av rättsvetenskapsman. I några mål snart efter grundlagens antagande uppkom frågan om det fanns ett skydd för välförvärvade rättigheter som kunde genomdrivas domstolsvägen. År 1853 avgjordes ett mål mellan greve Knuth, som gjorde gällande att han hade rätt till ytterligare pension från sitt ämbete som stiftsamtmand, och statskassan.437 Knuth åberopade en kunglig resolution av den 21 juli 1850 enligt vilken han hade rätt till 3000 Rbd. i pension, men Finantsbestyrelsen hade bara velat tillerkänna honom 2000 Rbd. årligen. Frågan var om finanslagen, det vill säga den lag som innehöll statens budget, slutligt hade avgjort frågan om pensionens storlek.438 Landsover- samt Hof- og Stadsretten fann att så inte var fallet, eftersom den inte uttalade något i själva saken, 435 Rigsdagstidende. Forhandlinger paa Folkethinget 1853 sp. 1463. 436 P. Andersen 1953 s. 519. 437 JU1853 s. 389-391. 438 Se 52 § GrL 1849. Se särskilt tredje stycket in fine: ”Ingen Udgift maa afholdes, som ikke har Hiemmel i samme [d.v.s. Finantsloven]”. 439 JU1853 s. 390. ”hvad heller neppe vilde have været stemmende med Finantslovens øvrige Indhold og Betydning, men da det dog af bemeldte Lov, i Forbindelse med hvad der under Sagen er oplyst om de samme forudgaaende Forhandlinger, fremgaaer, at den Bemyndigelse, som Finantsbestyrelsen havde begjært til af Statskassen at udbetale Citanten det af ham nu paastaaede Beløb, ikke ved Loven er bleven givet, hvorimod Pensionen kun der er beregnet med 2000 Rbd., saa kan Citanten ikke med Grund paaberaabe sig ovennævnte, senere end Grundloven emanerede, Kgl. Resolution til Støtte for sin under Sagen nedlagte Paastand, efterat Kongen ved sit Samtykke har stadfestet den nævnte Finantslov og derved maa statueres at have tilbagefaldt det Tilsagn, som indeholdes i bemeldte Resolution, der ikke findes at kunne tillægges en contractmæssig Characteer.”439 Rättspraxis: Højesteret och Landsover- samt Hof- og Stadsretten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=