konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 178 Gemensamt för de båda länderna är att det finns tydliga tecken på att rättsläget i USAvar känt, i Sverige genom Tocqueville och Story, i Norge genom Tocqueville. Den tyska diskussionen gjordes känd i Sverige genom Vollert. För svensk del fördes en diskussion i riksdagen och av dess justitieombudsman, men i Norge var diskussionen mer domstolscentrerad. Där finns först en uppsättning fall 1838-44 där ekonomiska rättigheter, retroaktivitet och skydd för välförvärvade rättigheter aktualiserades och sedan år 1854-55 fall där ämbetsmännens rättsställning aktualiserades. Påfallande är att norska domare inte var rädda för att kombinera olika grundlagsparagrafer till delvis nya rättsprinciper. Motsatsvis kan konstateras att svenska domstolar i Lunds universitets mål inte visade någon tendens att tillämpa någon princip om skydd för ekonomiska rättigheter. I de diskussioner som fanns i Sverige är det tydligt att det inte fanns något entydigt sätt att se på hierarki och sidoordning mellan normtyper och statsmakter. Samma sak gäller i någon mån även Norge, även om tendensen att se grundlagen som en överordnad normtyp var starkare där. En betydande skillnad mellan länderna är att diskussionen i Sverige var mer abstrakt, eftersom frågan inte ställdes på sin spets i något mål. Det är därför svårt att veta om synsättet att grundlagen var överordnad och statsmakterna sidoordnade skulle ha lett till att en grundlagsstridig lag åsidosattes av Högsta domstolen. Det är inte alls säkert; som nämndes apropå 1828-30 års lagutskott fanns det en grupp liberala jurister vars uppfattningar inte fick genomslag, och det skulle kunna ha gällt denna fråga också. I Norge, däremot, finns ett antal fall från Høyesterett som visar hur rättsläget var och hur övervägandena gjordes, vilket innebär att slutsatser kan dras med större precision. Professor Johannes Ephraim Larsen, som hade deltagit i den grundlagsstiftande församlingen,428 var den förste som efter grundlagens antagande behandlade den vetenskapligt. I sina statsrättsföreläsningar sade han om den dömande makten, att den trots bestämmelsen i 2 § grundlagen inte var en 428 Konservativ, tidigare liberal; se Engelstoft 1949 s. 27. 5. De danska och finska diskussionerna vid seklets mitt Danmark: Det första decenniet efter grundlagens antagande J. E. Larsen 1849-52
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=