konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 174 viskrav medan Gaarder tog avstånd från den typen av resonemang när det gällde frågan om själva grundlagsstridigheten hos lagen. Enligt Slagstad var det Steenbuchs uppfattning som Gaarder förde vidare.409 Gaarder är ett tydligt exempel på synsättet att grundlagen är överordnad och statsmakterna sidoordnade. År 1848 utkom sedermera høyesterettsjustitiarius Peder Carl Lasson med en handbok i kriminalrätten. Han hade för första gången engagerat sig i lagprövningsfrågan år 1838, och år 1848 tog han i ett avsnitt om ”Dommerens Forhold til Straffeloven i Almindelighed”410 upp lagprövningen. Detta synes inte ha uppmärksammats i tidigare forskning, som har koncentrerat sig på hans uttalanden i doktrin och praxis under 1860-talet. Han menade år 1848 att domaren var bunden av lagen, med ett enda undantag: ”Det eneste Tilfælde, hvori Dommeren tør sætte sig ud over det ovennævnte Forhold til Loven, maatte da være, naar denne er en privat Lov, somaabenbar er constitutionsstridig.”411 Han hänvisade till Tocquevilles uttalande om att man i USAhade tillerkänt domaren rätten att grunda sina utslag mera på konstitutionen, än på lagarna, men konstaterade också att det vore svårt att finna en sådan uppenbar grundlagsstridighet i den norska straffrätten. Uppenbarhetsrekvisitet härstammar sannolikt från Stang. Sunde har apropå Stang och Lasson uttalat att det är svårt att förutsätta att de hade läst The Federalist Papers, men att det finns anledning att anta att de kände till Montesquieus teorier och läran om naturrättens företräde.412 Jag tror snarare att det är Tocqueville som är nyckeln till förståelsen i Lassons fall. I hans bok av år 1848 var Tocqueville den enda referensen, och han fördjupade därefter sina amerikanska statsrättsliga influenser med hjälp av Story. Som har framgått i det föregående var Storys och Tocquevilles tankar redan sedan cirka tio år kända i Sverige. Sammanfattningsvis kan sägas att uppenbarhetskravet hos Stang föranledde ett avståndstagande hos Gaarder men ännu – möjligen oreflekterat – tillämpades av Lasson. 409 Slagstad 1990 s. 161-162 eller 2001 s. 260-261. Bernhard Dunker skrev ett svar på Gaarders statsrätt (Om den Norske Constitution. Bemærkninger, foranledigede ved P. K. Gaarders ’Fortolkning over Grundloven’, Christiania 1845), där han berörde 1841 års stämpelskatteavgörande (s. 46-47), jfr härtill Lasson 1869:1 s. 22. Se om meningsutbytet Björne 1998 s. 141. 410 Peder Carl Lasson, Haandbog i Criminalretten. Den almindelige Del, Christiania 1848, s. 308. 411 Lasson 1848 s. 308-309. 412 Sunde 2008 s. 261. • Peder Carl Lassons första uttalande i frågan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=