konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 172 se, hade tillbakaverkande kraft. Hantverkslagens effekter är mera oklara: Vad den lagen reglerade var förhållandena för framtiden. Det är inte självklart att 97 § skulle uppfattas såsom hindrande lagstiftaren att förbjuda något som dittills varit tillåtet. När Høyesterett åsidosatte hantverkslagen måste rätten ha lagt in något mera i 97 §, nämligen ett skydd för välförvärvade rättigheter. De berörda personerna hade på lagligt sätt etablerat ett medel att försörja sig, och det som kunde anses tillbakaverkande var att etableringen låg före den nya lagens ikraftträdande. Sedd på detta sätt framstår Høyesterett som inte bara grundlagens väktare utan även individernas beskyddare mot ingrepp i deras etablerade positioner. Skeie framhöll att 1844 års brödbakningsdom sannolikt påverkade lagstiftaren såtillvida som att ett val mellan att antingen driva allmän köpmanshandel inklusive försäljning av öl och vin eller ett driva brännvinsförsäljning inte påtvingades de handlare som redan hade både allmän köpmanshandel och brännvinsförsäljning; detta trots att undantaget motverkade lagens syften.399 I 1840-talets norska litteratur finns tre bidrag av Munch-Ræder, Gaarder och Lasson som berör frågan om lagprövningen. Munch-Ræders text var en presentation av den norska grundlagen för en dansk publik inför antagandet av en grundlag där och har behandlas i avsnitt 1 i detta kapitel. I sin grundlagskommentar inledde sorenskriver Peter Krabbe Gaarder avsnittet om den dömande makten med att diskutera begreppet statsmakt. Även om det var tveksamt om den dömande makten var en sådan, då den inte bestämde ”Statsøiemedet”,400 var det tämligen likgiltigt vilket begrepp som passade. Det väsentliga var istället att grundlagen definierade de olika makternas förhållande till varandra och att de ömsesidigt kontrollerade varandra. Beslut som inte fattats av rätt statsmakt, inte hade tillkommit enligt rätt förfarande eller innehållsmässigt stred mot grundlagens bestämmelser, skulle alltså inte respekteras. Också en statsmakt som åtlydde ogiltiga beslut eller föreskrifter gjorde sig till medansvarig för felet, om det var ”evident”.401 Om felet inte var evident, var bara den makt som utfärdat den felaktiga före399 Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 76. 400 Peter Krabbe Gaarder, Fortolkning over Grundloven og de øvrige Love, som danne Norges Riges offentlige Ret, Kristiania 1845, s. 347. 401 Gaarder 1845 s. 349. 1840-talets litteratur: Gaarder och Lasson • Peter K. Gaarder: inte fråga om”Evidence”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=