kapitel 2. öppenhet för möjligheter 169 Hantverkslagen av den 15 juli 1839377 reglerade på ett nytt sätt rätten att bedriva näringar såsom bland annat veterinär och bagare. Frågan uppkom om vissa näringsidkare hade inarbetat eller tillerkänts rätt att bedriva sin verksamhet innan lagen trädde ikraft och om de i så fall med stöd av förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 97 § grundlagen hade rätt att fortsätta denna oberoende av den nya lagen. Ett undantag i 43 § sjätte punkten hantverkslagen av den 15 juli 1839378 tillät fortsatt drift av verksamhet som drevs utan anställda. Høyesterett frikände i domen Rt. 1844 s. 424 fall den svenskutbildade djurläkaren Knudsen från ansvar för att olovligen ha drivit näring, trots att endast danskutbildade veterinärer tidigare haft sådan rätt.379 Smith uppfattar domen som problematisk, för veterinären kunde egentligen inte ha förvärvat rätt enligt tidigare bestämmelser och hans verksamhet omfattades inte av undantaget, eftersom han hade anställda.380 Domen kan emellertid ses i förhållande till två tidigare domar, genom vilka en djurläkare utbildad i Stockholm och som hade anställda samt en djurläkare utbildad i Köpenhamn frikändes från ansvar för att olovligt ha bedrivit näring.381 Vad som inte var känt för samtiden var voteringen, där förstevoterande assessor Hjelm framhöll dels de äldre bestämmelsernas syfte – att få fram tillräckligt antal djurläkare – framför nämnandet av just den danska skolan, dels syftet med den nya lagen, nämligen att göra rätten till hantverksdrift öppnare samtidigt som den innehöll skydd för förvärvade rättigheter.382 Genom denna praxis kunde Knudsen sägas ha en välförvärvad rätt att driva sin verksamhet, vilken skyddades av syftena bakom lagen och tolkades in i 43 § sjätte punkten hantverkslagen, och det är då inte märkligt att rätten inte kunde upphävas av den nya lagen, i vart fall inte utan att ersättning utgavs. Jag instämmer inte helt i Smiths något motsägelsefulla konklusion att avgörandet visserli377 Love, Anordninger, Kundgjørelser, aabne Breve, Resolutioner m.m. …, bd 9, 1838-40, utg. Nils Vogt, Christiania 1842, s. 308-329. 378 Love, Anordninger, Kundgjørelser, aabne Breve, Resolutioner m.m. …, bd 9, s. 318-319. 379 Høyesteretts dom 31.1.1844 i Rt. 1844 s. 424-426. 380 E. Smith 1993 s. 123. 381 Høyesteretts dom 14.12.1832 i Brandt 1855 s. 471 och Høyesteretts dom 4.10.1837 i Rt. 1838 s. 49-52. 382 Kgl. propositioner og meddelelser fremsat for fem og sekstiende ordentlige Storting i 1916, Tredje del C, prop. om forandring i lov om salg og skjænkning av brændevin m.m., bilag 4, Om statens pligt til at yde erstatning, naar lovgiveren indskrænker eller ophæver en tidligere adgang til salg eller skjænkning av alkoholhaltige drikkevarer eller stiller nye vilkaar for udøvelsen av denne virksomhet, av professor Jon Skeie (Cit. Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie), s. 79-81. • Den svenskutbildade djurläkaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=