konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 162 narkens bundenhet av statsförfattningen med betydelsen av hans vilja i ett lagstiftningsärende. Senare i samma årgång finns referat av diskussionerna vid föreningens årsmöte år 1855, som uppenbarligen hållits innan Vollerts artikel publicerats. En av frågorna var om eller i vad mån en av kungen ensam beslutad kungl. förordning av den 13 juli 1853 skulle ha företräde framför två lagbestämmelser som stiftats med ständernas samtycke: 4 kap. jordabalken om överlåtelse av fast egendom och en kungl. förordning av den 9 november 1844 om inteckning.344 Den sistnämnda förordningen avsåg att inskränka rätten att inskriva jordavsöndring samt nyttjanderätt till jord i syfte att upprätthålla bärkraftiga jordbruksenheter. En ledamot i föreningens centralavdelning menade att trots att 1853 års förordning inte tillkommit på sätt som krävdes för ändring av allmän lag, torde den ”såsom ett gällande påbud af allmän beskaffenhet”345 ändå lända domaren till efterrättelse. Majoriteten argumenterade utförligt för en ”förmedlande tolkning”346 mellan de olika påbuden med hänsyn till deras olika syften. När det gällde jordavsöndring som godkänts enligt 1853 års förordning borde inteckning beviljas, och när det gällde en jordavsöndring som inte godkänts enligt den förordningen borde den intecknas som en nyttjanderätt enligt 1844 års förordning.347 Med detta resonemang besvarades den ställda frågan nekande – den nya förordningen hade inte inskränkt de andra föreskrifterna –, och samma svar gavs av några andra avdelningar. Älvsborgs läns avdelnings majoritet menade – utan att pröva frågan om föreskriften tillkommit på rätt sätt – att den nya föreskriften inskränkte den gamla. Minoriteten anförde däremot att 1844 års förordning ännu var gällande eftersom den inte uttryckligen upphävts och att en domare inte fick avslå ansökningar som utformats enligt densamma. Vid årsmötet anslöt sig en ledamot till den älvsborgska minoriteten medan övriga menade att 1853 års förordning verkligen inskränkte 4 kap. jordabalken och 1844 års förordning.348 Den förmedlande tolkning som centralavdelningens majoritet förespråkade har sina rötter i civilrättslig metod. Fredrik Schrevelius hade ett tiotal 344 SFS1844:41 s. 1 resp. 1853:35 s. 1. 345 SvJFT, bd 11, 1855, s. 106. 346 Ibid. s. 112. 347 Ibid. s. 106-112. 348 Ibid. s. 106-114. Se också SvJFT, bd 10, 1855, s. 63-64 och 71. • Kunde förordning inskränka lag? Diskussion 1855
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=