kapitel 2. öppenhet för möjligheter 161 blicerat Storys artikel på svenska, erinrande i en not om Theorells båda ämbetsberättelser. Artikelns författare dr A. Vollert i Weimar synes inte ha gjort några djupare avtryck i den tyska rättshistorien,338 men genom Schmidts publicering kunde hans tankar få inflytande i Sverige. Vollert argumenterade utifrån förhållandena i furstendömet Reuss (jüngere Linie) för att domarna inte skulle tillämpa lagar som antagits av furste och ständer om ständerförsamlingen inte varit lagligen sammansatt och det därför inte i lagens mening var ständerna som lämnat sitt samtycke. Särskilt relevant för svenskt vidkommande var att Vollert utredde skillnaden mellan förordningar, där domarens uppgift var att kontrollera att kungen hållit sig inom det område som kunde regleras på det sättet, och lagar, där domarens uppgift var att kontrollera att ständernas samtycke förelåg. Vollert argumenterade bland annat utifrån att regentens vilja när han besvor statsförfattningen borde gå före hans vilja i ett enskilt lag- eller förordningsärende:339 ”Domstolen ställer sig genom ett sådant utslag icke öfver fursten, utan efterkommer en af honom utgifven, utan tvifvel äfven honom sjelf bindande lag, som inskränker hans magt.”340 Enligt den monarkiska principen var ständerna ”en lagstiftningens, om också blott negativa faktor”.341 ”Den i öfverensstämmelse med ständerne handlande regenten föreställer då, i afseende på lagstiftningen, statens juridiska person.”342 Lagstiftning förutsatte vilja att handla och förklaring av denna vilja. Ständerna förklarade sin vilja för fursten, som promulgerade denna och sin vilja som den lagstiftande maktens vilja. Om det stod klart att ständernas vilja inte medverkat, exempelvis genom att ständerna inte var lagligen sammansatta, saknades ett element för att föreskriften skulle vara lagstiftarens vilja, och den skulle då inte tillämpas.343 Statsmakterna var hos Vollert hierarkiskt ordnade enligt denmonarkiska principen. Men samtidigt var grundlagen mer betydelsefull än lagen, vilket Vollert kunde få fram inte genom en hierarkisk överordning utan genom att jämföra betydelsen av mobd 11, 1855, s. 1-58. Artikeln var ursprungligen publicerad i Zeitschrift für die gesamte Staatswissenschaft år 1854. Det finns (s. 3-5) en utförlig not med tidigare tysk litteratur i ämnet. 338 Han är t.ex. inte anförd i Gusy 1985, Stolleis 1992 eller Friedrich 1997; han nämns dock i förbigående av Heun 2003 s. 196. Han åberopades av dr Jaques i Gutachten nr 9, Verhandlungen des 4. deutschen Juristentages, Berlin 1863, s. 242 och 253, av Robert Mohl i Mohl (1860) 1962:1 s. 69 och i Schulze-Gaevernitz 1890, s. 40. 339 Vollert 1855 s. 18-19. 340 Vollert 1855 s. 19. 341 Vollert 1855 s. 28. 342 Vollert 1855 s. 46-47. 343 Vollert 1855 s. 28-58.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=