konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 158 det oberoende, som tillhörer domaremaktens väsende.”321 I inlindade ordalag talade Theorell om att domaremakten underkastat sig föreskrifter som inte bort gälla som lag: ”en numera uphäfd författning, hvars tillämpande visserligen kunde synas lika betänkligt att vägra, som att bevilja, sedan den en gång var gifven, men öfver hvars ogiltighet något tvivel dock ej torde äga rum.”322 Det synes av sammanhanget som om det är fråga om förbudet mot samröre med f.d. kung GustavIVAdolf. Lagutskottet yttrade sig inte över Theorells synpunkter i denna del, och ständerna lade betänkandet till handlingarna.323 Somliga reservanter ansåg att utskottet borde ha uttalat sig till förmån för Theorells mening, andra ansåg att utskottet borde ha uttalat sig mot åsikten. A. Weidenhielm anförde till stöd för den senare uppfattningen att förvirring skulle råda om vilka lagar som skulle anses gällande, bland annat eftersom skillnaden mellan allmän lag och administrativa föreskrifter var otydlig.324 Detta senare hade med kompetensprövningen att göra och frågan om riksdagens bort finnas med som medlagstiftare. I 1851 års ämbetsberättelse utvecklade Theorell sin några år tidigare utförda argumentation: Domaremakten var i alla sina grader oberoende av all annan makt. Ingen statsmakt stod under någon annan utan alla, om än av varandra beroende, stod självständiga bredvid varandra.325 Här har vi alltså ett exempel på statsmakternas sidoordning. Theorell hade ju år 1849 i förbigående uttalat att domaren hade rätt att pröva såväl lagens giltighet somdess mening och innehåll, dock utan att närmare utveckla vari prövningen av lagens mening och innehåll skulle bestå. År 1851 uttalade han att det inte ankom på domaren att pröva riktigheten av en författnings innehåll.326 Det var således fråga om att domaren skulle undersöka om en viss typ av lag – i och för sig bedömd utifrån sitt innehåll – var stiftad av rätt statsmakt. Om Theorell tydligt tog ställning för att statsmakterna var sidoordnade, gällde någon laghierarki inte i materiellt hän321 Riksens ständers justitieombudsmans ämbetsberättelse, 1849, s. 18-23; citaten är från s. 19 resp. 21. Myrberg 1930 s. 157-158. 322 Ibid. s. 33. 323 Lagutskottets betänkande 1850-51:4 s. 1-5, RoAProt 1850-51:3 s. 347, PrProt 1850-51:3 s. 300, BorgProt 1850-51:1 s. 553-554, BondProt 1850-51:3 s. 254. Widell 1903 s. 88, Myrberg 1930 s. 157-159, Westerståhl 1941 s. 117-118. 324 Lagutskottets betänkande 1850-51:4 s. 11-14, 27-28. 325 Riksens ständers justitieombudsmans ämbetsberättelse, 1851, s. 9. 236 Riksens ständers justitieombudsmans ämbetsberättelse, 1851, s. 8-10. Widell 1903 s. 88-89, Myrberg 1930 s. 159-164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=