konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 156 Story konstaterade att 1789 års konstitution ”både enligt ordalydelsen och andan blef [---] förklarad för landets högsta lag”.312 Om kongressen, den verkställande makten eller annan myndighet, i unionen eller en delstat, överträdde konstitutionen, ”så skall rättelsen ske genom Staternes eller Nationens Domstolar, som förklara den nya Lagen vara stridande mot Författningen – en rättighet, som redan ofta blifvit utöfvad”.313 Tanken att grundlagen var överordnad lag och att domstolarna skulle tillämpa grundlagen före lagen kom här till tydligt uttryck i en svensk juridisk tidskrift. Vid ungefär samma tid publicerade Alexis de Tocqueville sitt verkDe la démocratie en Amérique, som utkom i svensk översättning åren 1839-46.314 Första delens sjätte kapitel, som utkom år 1835 på franska och år 1839 på svenska, handlar om den dömande makten i Förenta staterna och dess påverkan på det politiska samhället. Där tog han sin utgångspunkt i likheten med andra länders domare och försökte förstå skillnaderna: noten, jfr densamme, ”Ueber Amerikanisches Staatsrecht” i Kritische Zeitschrift, bd 9, 1837, s. 1-40. Se till kontexten Kjell Å Modéer, ”Mittermaier och bröderna Schmidt – Ett bidrag till 1800-talets interkulturella juristkommunikation” i Fskr. till Hans Ragnemalm, Lund 2005, s. 233-256, ssk. s. 245. 312 Story 1837-38 s. 287. 313 Story 1837-38 s. 305 (felpag. 205). 314 Alexis de Tocqueville, De la démocratie en Amérique, bd 1, Bruxelles 1835, s. 157-171, densamme, Om folkväldet i Amerika, del 1, Stockholm 1839, s. 173-184, eller mera lättillgängligt Om demokratin i Amerika, (1835) Lund 1997, s. 142-149. Verket utkom inte då i något av de andra nordiska länderna; dock publicerades ett utdrag i Danmark i Gengangerenår 1844, se Salmonsens konversationsleksikon bd XXIII uppslagsordet Tocqueville. I Finland lästes Tocqueville av filosofen JohanWilhelm Snellman (se Björne 1998 s. 205-206), som i Läran om staten(Stockholm 1842, s. 416-423) tog upp Tocquevilles uttalanden apropå maktdelningen och den dömande maktens ställning men inte diskuterade lagprövningen. 315 Det vill säga, han kan inte agera på eget initiativ (”pour agir, il doit toujours attendre qu’on l’ait saisi”; Tocqueville 1835 s. 160. ”Amerikanerne hafva hos domare-makten bibehållit dessa trenne utmärkande egenskaper. Den Amerikanska domaren kan ej fälla utslag, om icke tvist uppstått. Han afdömmer endast enstaka fall; och för att träda i verksamhet bör hans bistånd alltid vara påkalladt.[315] Den Amerikanske domaren skiljer sig fördenskull på intet sätt från andra nationers domare. Likväl är han iklädd ett ofantligt politiskt välde. Huru är detta möjligt? Han verkar inom samma gränser och betjenar sig af samma hjelpmedel som alla andra domare. Huru kan han, detta oaktadt, innehafva ett större välde än desse sednare? Förklaringen häraf ligger i ett enda faktum, att Amerikanerne hafva tillerkänt domaren rättighet att grunda sina utslag mera på konstitutionen, än på lagarne. Med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=