konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 154 Ett förbud av den 10 december 1812 emot all gemenskap med f.d. kung GustavIVAdolf och hans familj301 föranledde diskussioner vid 1840-42 års riksdag. Greve Carl Henrik Anckarsvärd och friherre Anders Cederström motionerade om att förbudet måtte upphävas då det – såsom innehållande straffrättsliga regler – hade tillkommit utan ständernas samtycke och därmed inte på grundlagsenligt sätt. Cederström menade att domarna inte kunde tillämpa den olagligt tillkomna straffbestämmelsen men att de å andra sidan riskerade åtal för tjänstefel och ”ett ogynnsamt omdöme bland allmänheten” om de inte tillämpade bestämmelsen. På lagutskottets hemställan beslutade ständerna att motionerna inte borde föranleda någon åtgärd.302 Cederström reserverade sig och yttrade bland annat följande: Enligt Stig Jägerskiöld ”vägrade” riksdagen ”att antaga Anders Cederströms förslag. Därmed hade man år 1840 uttalat sig emot en domarnas lagprövningsrätt”.304 Widell har menat att riksdagen genom sitt beslut indirekt underkände domarnas lagprövningsrätt, eftersom lagligheten av den utfärdade författningen ansågs ha prövats av 1815 års riksdag.305 Myrberg har hävdat 301 Kongl. Maj:ts Nådiga Förbud Emot All gemenskap med för detta Konung Gustaf Adolph, för detta Drottningen och Deras Barn; Gifwet Stockholms Slott den 10 December 1812, Årstrycket. I preambeln åberopade Carl XIII 12 § i riksdagsbeslutet den 12 november 1810, där ”Riksens Ständer Oss i underdånighet uppdragit, at, utan hinder af något annat afseende, widtaga alla nödiga mått och steg, hwarigenom f. d. Konung Gustaf Adolph, f.d. Drottningen och deras Barn måga för altid afhållas at beträda Rikets gränsor”. Den som försökte rubba 1810 års successionsordning skulle straffas enligt 4 kap. missgärningsbalken. I 3-4 §§ fastställdes straff för brevväxling med de f.d. kungligheterna. 302 Lagutskottets betänkande 1840-42:124, RoAProt 1840-42:3 s. 176-181, 221-222, 4 s. 356360, 14 s. 452, PrProt 1840-42:8 s. 476-478, BorgProt 1840-42:5 s. 33-34, BondProt 184042:8 s. 44, 61. 303 Reservation till Lagutskottets betänkande 1840-42:124, s. 5. 304 Jägerskiöld 1964 s. 7. 305 Widell 1903 s. 87-88. • ”Så farväl då med alla våra garantier för constitutionell frihet” 1840-42 ”[F]undamental-, civil- och criminal- och kyrko-lagar [---] kunna ej blifva bindande, medmindre de äro stiftade af begge Statsmagterne gemensamt, samt måste derföre vara bekräftade genom ett i vanlig ordning utfärdadt Riksdagsbeslut. Och just häri ligger borgen för den Svenska friheten. Skulle Konungen kunna med ett enda penndrag kullkasta alla dessa lagar och stifta nya, hvilka blott derföre, att desamma vore contrasignerade, blefve till efterrättelse ländande, så farväl då med alla våra garantier för constitutionell frihet, densamma vore då blotta ord utan betydelse [---].”303
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=