kapitel 2. öppenhet för möjligheter 153 Ridderskapet och adeln avslog betänkandet, men de övriga stånden biföll det, vilket innebar att det antogs.296 Eftersom det var tal om ’mot varandra stridande lagar’, var det, som Petrén har funnit,297 fråga ommateriell lagprövning.Westerståhl har anfört att någon säker slutsats om riksdagens ställning till frågan inte kan dras av beslutet.298 Stig Jägerskiöld har jämställt lagutskottets uttalande medMarbury v. Madisonmen sade samtidigt att han ansåg det vara ”mycket ovisst”299 om uttalandet verkligen innebar ett erkännande av enmateriell lagprövningsrätt. För egen del konstaterar jag att yttrandet bifölls av riksdagen och att uttalandet i den citerade delen handlar just om hur motstridigheter mellan lag och grundlag skulle lösas – genom grundlagens principiella företräde. Utskottet sade inget om domarnas roll i sammanhanget, vilket föranleder frågan om uttalandet begränsar sig till att avse normhierarkin på ett mer teoretiskt plan, eller om det också skulle utgöra en princip i dömandet.300 Det är ganska svårt, enligt min uppfattning, att tro att aktiva domare skulle ha talat om de grundlagsstridiga lagarna som ’kraftlösa’ och att de skulle ’vika för grundlag’ om de samtidigt var beredda att döma efter dem. Däremot bör man minnas att själva frågeställningen handlade om äldre lagars förenlighet med 1809 års regeringsform, som både var lex superior och lex posterior. Även omlex superior-uttalandet är så generellt att det principiellt omfattar att 1809 års regeringsform hade företräde framför därefter stiftad lag, kan det hävdas att lagutskottet kanske inte avsåg att uttala sig i den frågan. Intressant är emellertid att utskottet markerade att äldre lag kunde strida mot ”allmän lag, som i grundlagsenlig ordning sedermera blifvit stiftad”, något som antyder att äldre lag kunde fortsätta gälla om den var materiellt grundlagsenlig och om den nya lagen antagits i icke grundlagsenlig ordning. Grundlagens relevans som överordnad rättskälla är tydlig i citatet. 296 RoAProt 1828-30:19 s. 148-173, PrProt 1828-30:3 s. 34, BorgProt 1828-30:2 s. 303, BondProt 1828-30:4 s. 776. Jfr härtill Myrberg 1930, s. 153-154, Westerståhl 1941 s. 117, Gustaf Petrén, ”Domstols lagprövningsrätt” i SvJT1956 s. 503, Naumann 1863 s. 194-196, 188183, s. 128-130, densamme, ”Angående den svenske domarens förhållande till den lagstiftande makten” i Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1871 s. 330-332. 297 Petrén 1956 s. 503. Se också Nergelius 1996 s. 661. 298 Westerståhl 1941 s. 118. 299 Stig Jägerskiöld, ”Om domstols lagprövningsrätt” i StvT1964 s. 5, jfr s. 3. 300 Jfr Dennis Andreev, Maktdelning och samförstånd. Historiska perspektiv på den svenska normprövningsdebatten, examensarbete, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, HT 2012, LUStudent Theses Database, www.lu.se, s. 15-16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=