kapitel 2. öppenhet för möjligheter 149 Även här kopplas rätten att inte lyda uppenbart grundlagsstridiga lagar samman med rätten till domstolsprövning, även om riksdomstolarna var på en högre nivå än den grundlagsbrytande regenten. Det förhållandet att Stangs uttalanden har kopplats till motståndsrätten – trots att han själv uttalade att lagprövningen inte handlade om en motståndsrätt mot omoraliska lagar – kan ha att göra med att han lyfte in lagstiftarens hypotetiska uppsåt somargument.278 EnligtMurhard hade ”mehrere deutsche Staatsrechtslehrer”,279 bland dem C. A. von Martini i Wien, vars arbete fortsattes av Franz Egger, tillerkänt folket en positiv tvångsrätt mot härskaren om tre villkor var uppfyllda. För det första måste det vara bevisat, att härskaren var en verklig tyrann, och att han hade uppsåt till detta på så sätt att hans agerande hade sin grund i hans vilja. För det andra måste en majoritet av folket instämma i bedömningen att härskaren var en tyrann, och för det tredje måste tvång mot regentens person vara ett nödvändigt medel för att tyranniet skulle upphöra.280 I Eggers indelning mellan ”absolutes Staatsrecht” und ”hypothetisches Staatsrecht” hör frågan hemma under den senare rubriken. Längre framundersökte Egger under vilka förutsättningar regentens överträdelse av grundlagen skullemedföra förlust av regentskapet. En första fråga var om grundlagen innehöll ”die commissorische Clausel”,281 ett avtalsvillkor som innebar att avtalspart som handlade i strid mot ett avtal skulle förlora sina rättigheter enligt avtalet. Den avtalade rättigheten i detta fall var rätten att regera. Om en sådan klausul inte fanns, var det avgörande om överträdelsen var tveksam eller uppenbar. Om den var tveksam existerade den inte i rättsligt hänseende, men om den var uppenbar, kunde det antingen vara fråga om statsnödrätt eller inte. Om det bevisligen var fråga om stats277 Moser (1773) 1968 s. 71. 278 Jfr också Björne 1998 s. 291 om att Stangs allmänna rättslära ”främst till namnet” skilde sig från naturrätten. 279 Friedrich Murhard, Über Widerstand, Empörung und Zwangsübung der Staatsbürger gegen die bestehende Staatsgewalt, in sittlicher und rechtlicher Beziehung, Neudruck, Aalen 1969 (1832), s. 276. 280 Franz Egger, Das natürliche öffentliche Recht nach den Lehrsätzen des seligen Freyherrn C. A. von Martini vom Staatsrechte, mit beständiger Rücksicht auf das natürliche Privat-Recht des k. k. Hofrathes etc. Franz Edlen von Zeiller, bd 1, Wien 1809, s. 407-409. Se också Murhard 1969 (1832) s. 276-288. 281 Egger 1809 s. 521. Landesherr, oder dessen Collegia, oder Beamte, sie dennoch deßwegen übel an; so mißbrauchen sie sich ihres Rechts und Amtes, sie machen sich dadurch selbsten sträflich, und man kan an einem Reichsgerichte deßwegen klagen.”277
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=