konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 148 fall ochCalder v. Bull. Synsättet att lagstiftaren presumeras inte vilja kränka någons rätt kan å ena sidan leda till grundlagskonform tolkning av lag, å andra sidan till ett högt beviskrav för att sådan kränkning verkligen skett. Åter kan vi konstatera att det finns ett underliggande naturrättsligt tankegods. Stang har traditionellt ansetts avståndstagande gentemot naturrätten. Slagstad har emellertid hävdat att Stang bröt med det traditionella naturrättstänkandet men – på ett sätt som påminner om Steenbuchs – förespråkade en modern naturrättsuppfattning.270 Uppenbarhetsrekvisitet med dess uppsåtsargument kan sannolikt ses som en brygga Stang byggt mellan den traditionella och den moderna naturrättsuppfattningen. Aschehoug noterade att läran om uppenbarhetskravet hade uppställts ”andetsteds”271 och hänvisade till ”Moser, Landesfreiheit der Unterthanen, Side 71.”272 Något arbete med det namnet av Moser finns inte, men Aschehoug avsåg tydligen J. J. Mosers Landeshoheit in Ansehung der Unterthanen Personen und Vermögens.273 Det finns alltså en för Moser och Stang gemensam idétradition. Moser var för övrigt vid bokens utgivande till titeln kungligt danskt etatsråd.274 Sjunde kapitlet handlar bland annat om undersåtarnas lydnad och olydnad. Utgångspunkten var att de skulle lyda regentens påbud och förbud,275 men det fanns undantag:276 270 Slagstad 1987 s. 44-47 eller 2001 s. 70-75. 271 Aschehoug 1885:2 s. 353 eller 1893 s. 366. 272 Aschehoug 1885:2 s. 353 eller 1893 s. 366. Jfr även Seip 1990 s. 9 om Aschehougs tidiga koppling mellan Stang och motståndsrätten. 273 Moser (1773) 1968. 274 Moser (1773) 1968, titelbladet (”Königlich-Dänischer Etats-Rath”). En av tidens mest betydande statsrättsvetenskapsmän. Han utgav 1737-53 Teutsches Staatsrecht och 1766-75 Neues Teutsches Staatsrecht. Enligt Deutsche Biographische Enzyklopädie, bd 7, München 1998, s. 225-226, drog han sig år 1770 tillbaka till privatlivet. Hans danska titel nämns inte där. 275 Se härtill också Hermann von Schulze-Gaevernitz, Das Preussische Staatsreecht auf Grundlage des deutschen Staatsrechts dargestellt, bd 2, 2 uppl., Leipzig 1890, s. 41 som hänvisar till Moser, Landeshoheit in Justizsachen s. 178 och citatet ”der Landesherr kann seinen Gerichten die Normen vorschreiben, nach welchen sie Recht sprechen sollen.” 276 Moser (1773) 1968 s. 67-71. Stangs idétradition och tänkbara inspiration ”Besonders aber kan ein Herr von denen Unterthanen keinen Gehorsam verlangen, wann er ihnen etwas anbefiehlt, welches offenbar und unstreitig denen Landes-Verträgen und Freyheiten entgegen ist; wann also dieselbe in einem solchen Fall denen Befehlen des Regentens, oder seiner Nachgesezten, nicht gehorchen, sondern es geziemend verbitten, handlen sie nicht sträflich: Siehet aber der
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=