kapitel 2. öppenhet för möjligheter 145 rätt att, åtminstone preliminärt, bedöma hur långt dess makt gick och huruvida dess åtgärder skulle komma i strid med grundlagen. Medborgare eller ämbetsmän kunde därför inte vägra lyda även om de ansåg bedömningen strida mot grundlagen. Således kunde domarna inte underlåta att lyda en lag, även om bestämmelsen i 76 § grundlagen om hur lagar skulle antas inte hade iakttagits. Inte heller borde en lag eller provisorisk anordning om näringsdrift kunna ifrågasättas, även om den i en viss tolkning antogs stöta mot 101 § grundlagen, somhindrade inskränkningar i näringsfriheten. På samma sätt kunde inte verkställande myndigheter vägra verkställa en dom, om de ansåg att Høyesterett överskridit sin kompetens. Det skulle inte vara förenligt med ett ordnat rättssamhälle om varje medborgare och ämbetsman fick sätta sin tolkning av grundlagen framför vederbörande statsmakts. Denna uppfattning skulle emellertid inte få föra för långt, eftersom det ordnade rättssamhället också hade sitt skydd i de grundlagsfästa garantierna, och om de inte iakttogs, skulle grundlagen vara innehållslös. Om de garanterade fri- och rättigheterna kränktes genom lag eller beslut, skulle domarna tillämpa grundlagen. En ämbetsman borde således inte följa en kunglig befallning om att verkställa straff i fall där en dom inte förelåg (96 §) och en lag som stred mot en så väsentlig konstitutionell princip som tryckfriheten (100 §) borde heller inte tillämpas.254 I det första exemplet är det fråga om den negativa sidan och i det andra om den positiva sidan av konstitutionellt kritiskt dömande. Stang fortsatte: Om lagen stämde med en tänkbar tolkning av grundlagen var den alltså bindande. Stang framhöll apropå 97 § om tillbakaverkande lagar att åsidosättande inte skulle ske ”i et tvivlsomt Tilfælde” där frågan om förenligheten inte kunde besvaras med ”en i øinefaldende Evidence”256 Frågan var nu om ’Evidencen’ skulle bedömas som grader på en skala. Stang menade inte 254 Stang 1833 s. 546-548. 255 Stang 1833 s. 548. 256 Stang 1833 s. 610, båda citaten. ”Det er altsaa kun den Skjævhed i Grls. Anvendelse, som dog ligger indenfor en tænkelig Fortolknings Grændser, der ei kan beføie til Ulydighed mod de Beslutninger eller Foranstaltninger, som paa saadan skjæv Fortolkning maatte være byggede, medens derimod en Beslutning eller Foranstaltning, der er saa aabenbar uforenelig med den grundlovbestemte Ret, at vedkommende Statsmagt maa antages forsætligen at ville sætte sig ud over det Retsforhold, hvori den ved Grl. er stillet til Folket og de øvrige Statsmagter, ei kan bygges paa noget grundlovmæssigt Fundament og følgeligen maa være som en Nullitet at ansee.”255
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=