kapitel 2. öppenhet för möjligheter 137 titutionnaire) som skulle avgöra tvister mellan regering och parlament. Dessutom skulle, efter mönster av den antika grekiska Areopagen, den högsta domstolen bestå av ledamöter som var minst 50 år gamla och hade ett förflutet i parlamentet eller regeringen. Ämbetet skulle utgöra en verklig belöning för förtjänta personer, och ”när denna Corps vunnit stadga och anseende, skulle ej dess esprit likna Athéns Areopag, skulle icke i denna esprit finnas en ny säkerhet för visheten af dess beslut?” Kanske skulle Högsta domstolen på detta sätt kunna ”äga rättigheten till föreställningar vid inbrott uti Constitution”. Även om regeringsnämnden inte inrättades, borde Högsta domstolen ha rätt att granska alla den lagstiftande maktens beslut innan de kungjordes.201 Konstitutionsutskottet förklarade sig inte ”helt och hållit” vilja förkasta förslaget utan ansåg det ”förtjena att åtminstone närmare fästa Allmänhetens uppmärksamhet”.202 I en bok om grundlagen203 utgick Falsen från fördelningen i lagstiftande, dömande och utövande makt och ställde frågan ”Hvorvidt kan den dømmende Magt ansees afhængig af den udøvende og lovgivende?”.204 Han förklarade där att begreppet dömande makt var oegentligt, för eftersom makt inte var annat än ”Kraft, forenet med Villie”205 fanns det bara enmakt, nämligen den som ”giver Love og bringer dem i Udøvelse”.206 Argumentet hade tidigare förts fram av Alexander Hamilton i The Federalist men med annat slutresultat.207 Idealet var – enligt Falsen – att viljan och kraften bringades i harmoni 1810” (diktamen av A. G. Mörner), s. 37, bilaga till Riksens Höglofl. Ständers ConstitutionsUtskotts Betänkande rörande National-Representationen, med tillhörande Handlingar och Protocoll, Stockholm 1810. Jfr Stig W. Nilsson, ”Adolf Göran Mörners konstitutionella åskådning” i StvT1941 s. 333-364. 201 ”Utdrag …” s. 45-46, alla tre citaten. 202 Riksens … Ständers Constitutions-Utskotts Betänkande rörande National-Representationen, …, s. 43, båda citaten. 203 Christian Magnus Falsen, Norges Grundlov, gjennemgaaet i Spørgsmaal og Svar, Bergen u.å. (tidigast 1817), s. 1-5. 204 Falsen u.å. s. VII-VIII, 147. 205 Falsen u.å. s. 148. 206 Falsen u.å. s. 148. 207 ”[The judiciary] may truly be said to have neither FORCEnor WILL, but merely judgment; and must ultimately depend upon the aid of the executive arm even for the efficacy of its judgments.”, Hamilton 1788 no. 78. Han framhöll längre fram att det var domstolarnas skyldighet att förklara grundlagsstridiga lagar ogiltiga. Norge: Tiden närmast efter grundlagens antagande Falsen och Steenbuch
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=