konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 136 En likhet mellan grundlagarna är att det inte i någon av dessa, och inte heller i några andra föreskrifter eller i domarederna, klargjordes hur domarna skulle hantera grundlagsstridiga lagar. Formuleringen i den svenska och finska domareden, att domarna skulle döma efter lag och laga stadgar, gav inte ett entydigt klargörande. Förslagen och diskussionerna i Norge och Danmark om normprövningen och ett eventuellt förbud mot denna ledde ingen vart, men det har också gjort rättsläget svårtolkat. Innebar avsaknaden av förbud mot normprövning att den var tillåten? Sammantaget kan alltså sägas att det i alla de fyra nordiska länderna år 1809, 1814 respektive 1849 lades en konstitutionell grund, som fördelade statsmakten mellan olika organ. I Finland och Norge bildades nya stater, i Sverige och Danmark omkonstituerades gamla. Att frågan om domstolarna kunde åsidosätta grundlagsstridig lag lämnades obesvarad beredde vägen för fortsatta diskussioner – något tydligt stöd för en sådan möjlighet fanns inte men den var inte heller utesluten. Det var inte heller klart om grundlagen var överordnad andra normtyper eller sidoordnad med dessa som en riktlinje för lagstiftaren, eller om statsmakterna var sidoordnade eller lagstiftaren överordnad de andra. Redan vid 1809-10 års riksdag utreddes en förändrad nationalrepresentation, och konstitutionsutskottet avgav ett betänkande i frågan den 24 mars 1810. Utskottet föreslog att ständerna skulle ersättas av två kamrar. Betänkandet ledde inte till lagstiftning.198 Av utskottets femton medlemmar bifogade elva särskilda yttranden. En av dem – greve Adolf Göran Mörner – föreslog, inspirerad av Sieyès,199 inrättande av en ”Väktare öfver Constitution”;200 en regeringsnämnd (jury cons197 Riksens Höglofl. Ständers Constitutions-Utskotts Betänkande rörande National-Representationen, med tillhörande Handlingar och Protocoll, Stockholm 1810. 198 Christian Naumann, Sveriges statsförfattningsrätt, bd 1, 2 uppl., Stockholm 1879, s. 573-580. 199 Emmanuel Joseph Sieyès, f. 1748, d. 1836. Se om hans tankar vidare Ulrike Müßig, Die europäische Verfassungsdiskussion des 18. Jahrhunderts, Tübingen 2008 s. 44-46, och beträffande påverkan i Norden Eirik Holmøyvik, ”Mellom to konstitusjonelle epokar. Nicolai Wergeland sitt grunnlovsutkast i 1814” i Dag Michalsen (red.), Forfatningsteori møter 1814, Oslo 2008, s. 189-199, och Holmøyvik 2012 s. 223. 200 ”Utdrag af Riksens Höglofl. Ständers Constitutions-Utskotts Protocoll den 6 Februarii 2. Tidiga parlamentariska och andra uttalanden Sverige 1810: Lagregistrering i Högsta domstolen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=