kapitel 2. öppenhet för möjligheter 133 quevilles verk till danska,188 framhöll frågans sammanhang med skillnaden mellan lagstiftning och grundlagsstiftning. Om lagstiftaren kunde ändra grundlag på samma sätt som lag fanns ingen garanti för att alla statsmakter upprätthöll lagen. Om grundlagsstiftningsförfarandet skulle åtskiljas från lagstiftningförfarandet behövde en annan statsmakt övervaka att inga överträdelser gjordes. Detta var ett viktigt minoritetsskydd och även ett utflöde av samma princip som gällde domstolskontrollen över förvaltningen. Vidare hängde frågan samman med domstolarnas avgörande av alla andra lagfrågor; sannolikt syftade han på val mellan äldre och yngre samt allmänna och speciella lagar. Landsoverretsassessor W. Ussing fann, med instämmande av kultusministern, Johan Nicolai Madvig, att lagprövningen följde av sig själv om grundlag enligt förslagets 80 §189 skulle stiftas på annat sätt än genom lag. Juridikprofessorn A. F. Krieger fann att det stämde med grundlagens anda att låta den dömande makten avgöra frågor om lagars grundlagsenlighet, för grundlagen stod över alla makterna.190 Grundtvig uttalade: I debatterna förekom hänvisningar till främst franska, amerikanska och engelska förhållanden. De är i själva verket ett smörgåsbord av så gott som alla tänkbara argument i lagprövningsfrågan. Grundtvig, Krieger, Ussing, Madvig, Hall och Algreen-Ussing – alla ledande personer i sammanhanget – framhöll makternas sidoordning eller lagtypernas hierarki. På den andra 188 E. Andersen 1947 s. 75. 189 Förslaget skulle, för att bli grundlag, framställas på en riksdag, antas av nästa riksdag och godkännas av kungen och åter, efter val, antas av riksdagen och godkännas av kungen. Regeln togs in i 100 §, jfr Beretning sp. 1553 och 3645. 190 Beretning sp. 2681-2696 (diskussionen i detta avsnitt inledd sp. 2506), 3372-3386. 191 Beretning sp. 2688. Se också sp. 3375-3376. ”Skjøndt jeg baade er enig deri, at der skal være saa lidt i Grundloven sommuligt, og paa den anden Side ikke ønsker, at Dommerne skulle staae saa aldeles uafhængige baade af Regjering og Folket, som mig synes man stiller dem i de nyeste Theorier, saa maa jeg dog tilstaae, at jeg slet ikke kan begribe, hvordan man kan have en Grundlov, uden at det tilkommer Domstolene at afgjøre Spørgsmaalet, naar det reistes, om Forholdet mellem denneGrundlov og enhver enkelt Lov, som bliver udgiven. Jeg vil i denne Henseende kun bemerke, at der kan jo ikke være Tale om, at den dømmende Myndighed derved sættes over den lovgivende, siden Grundloven jo er det første Værk og Hovedværket af den lovgivende Myndighed; den har derved selv vedtaget en Rettesnor for sine følgende Love indtil videre, og jeg seer ikke, hvorledes den i mindste Maade skal være gaaen for nær ved at der oplyses, hvorvidt der findes Modsigelser mellem Grundloven og en enkelt Lov, eller ikke, og derpaa kommer aabenbart dog det hele Spørgsmaal an.”191
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=