konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 132 A. F. Tscherning, som var officer och betecknas som bondevän182 men som är svår att definiera politiskt,183 opponerade sig mot bestämmelsen, för den skulle sätta den dömande makten över den lagstiftande. Han menade det skulle leda till split att ge dem en sådan makt; lagstiftaren skulle inte finna sig i att få sina lagar åsidosatta. Ørsted instämde med Tscherning och tillade att ”det ganske vilde forrykke alle borgerlige Forhold, at Domstolene skulde kunne bedømme, hvorvidt Loven er retfærdig og gyldig eller ikke.”184 Om varje domare var den personifierade grundlagen eller det personifierade förnuftet kunde förslaget vara motiverat, men som verkligheten var beskaffad skulle det bara leda till oordning, ovisshet och otillförlitlighet. Skulle det genomföras skulle domarnas oavhängighet hotas, eftersom regeringen bara skulle utse pålitliga domare. Ørsted varnade också för det sätt på vilket domarna kunde tänkas tolka grundlagens ord – vaga begrepp kunde å ena sidan ge lagstiftaren handlingsutrymme, men de kunde också tolkas inskränkande av domstolarna. Gav man dem den makten, skulle de ”let kunne komme i det Tilfælde, at maatte erklære en Lov for ugyldig, medens de vistnok vilde beklage at der var indrømmet dem en saa unaturlig og farlig Myndighed”.185 J. A. Hansen, bondevän och tillhörig venstre,186 menade att lagprövningen skulle innebära att den lagstiftande makten inte längre var lagstiftande, och överläraren Ostermann frågade vem som skulle avgöra oenigheten mellan domstolarna och lagstiftaren. Majoren Andræ menade att enbart lagstiftarenmed legitimitet kunde tillämpa grundlagen och bindande – autentiskt – tolka lagarna. Etatsrådet och generalprokurören Algreen-Ussing hänvisade till 3 § och förklarade att domstolarna var en av de tre ”statsmyndigheder”,187 och utskottets talesman C. C. Hall förklarade att det här gällde lagarnas giltighet i förhållande till grundlagen, inte deras rättfärdighet. Jur.kand. Hother Hage, som hörde till den nationalliberala sidan och hade översatt en del av Toc181 Beretning sp. 2681. Ambitionen har inte varit att här återge debatten utan att sammanfatta det väsentliga i debattöreras ståndpunkter. Se även P. Andersen 1953 s. 515-519. 182 J. P. Christensen 2003 s. 11. 183 Engelstoft 1949 s. 25. 184 Beretning sp. 2685. Se härtill Troels G. Jørgensen, ”A. S. Ørsted paa den grundlovgivende Rigsforsamling” i Juristen1942 s. 1-16, 104. 185 Ørsted 1849 s 453-459, citatet från s. 455. 186 Engelstoft 1949 s. 25. 187 Beretning sp. 2682. ”Alle Love og Anordninger, der ere i Strid med Grundlovens Bestemmelser, ere forsaavidt uden Gyldighed”181
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=