kapitel 2. öppenhet för möjligheter 119 Det fanns ingen generell rätt att stämma stat eller kommun för att få ett mål prövat i domstol. Ett beslut av stat eller kommun skulle som huvudregel följa en administrativ besvärsväg med Kungl. Maj:t i statsrådet som högsta organ. Domstolarna var ”synnerligen återhållsamma”91 med att utöva kontroll över förvaltningen, vilket innebar att administrativa myndigheter och allmänna domstolar var ”sidoordnade, då de inom var sitt område tillämpa lag och rätt”.92 Naumann tog på 1860-talet upp frågan om domstolsprövningen av administrativa beslut och hänvisade till den danska bestämmelsen om att domstolarna skulle pröva varje fråga om överhetsmyndighetens gränser, men fann att något liknande inte gällde i Sverige.93 Norrmannen Aschehoug framhöll på 1880-talet att den svenska administrativa besvärsvägen trots allt hade en viss stadga, eftersom det fanns en viss klagotid (i allmänhet trettio dagar) och besvärshänvisning skulle meddelas. Dessutom fanns kammarrätten, vars existens medförde rätt till någon typ av domstolsliknande94 prövning av bland annat skattemål.95 Hugo Blomberg påpekade år 1896 att de kompetenskonflikter, som kunde uppkomma, kunde På detta sätt var, enligt Blomberg, inte bara domstolarnas oavhängighet gent emot administrationen garanterad ”utan i själfva verket åt domstolarne be90 Herlitz 1941 s. 169, 184-187. 91 Herlitz 1941 s. 190. 92 Herlitz 1941 s. 190. Jfr vidare Sundberg 1930 s. 377, som nämner rättsfallenNJA1905 s. 548 och 1906 s. 388 som exempel på att vitesbeslut kunde prövas av allmän domstol liksom NJA1883 s. 276, där allmän domstol och inte länsstyrelsen eller kammarkollegiet skulle pröva om fastighet tillhörde kronan eller ej. 93 Christian Naumann, Sveriges statsförfattningsrätt, bd 3, 1 uppl., Stockholm 1863, s. 200-201 eller 1881-83 s. 133-134, mera kortfattat. Jfr 77 § GrL 1849 och 72 § GrL 1866. (Naumann hänvisar dock till 78 § (1863 s. 200) resp. 73 § (1881-83 s. 133). 94 Huruvida det verkligen var fråga om domstolsprövning diskuterades långt in på 1900talet, eftersom tvåpartsprocess i förvaltningsmål infördes först år 1996; se härtill prop. 1995/96:22 s. 72-82 och lagen (1995:1692) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291). 95 Torkel H. Aschehoug, Den Nordiske Statsret, Nordisk retsencyklopædi, Kjöbenhavn 1885 [cit. 1885:2], s. 430-432. 96 Blomberg 1896 s. 76-77. ”lösas lätt med den rättsåskådning, som efter engelskt och nordamerikanskt föredöme gjort sig gällande jämväl i ett eller annat af Europas kontinentala land [Belgien, Tyskland] och som i Danmark enligt grundlagens uttryckliga förskrifter [sic] samt i Norge enligt stadgad rättspraxis tillämpas. Denna tillerkänner nämligen de allmänna domstolarne behörighet att pröfva icke blott egen kompetens utan äfven gränserna för de administrativa myndigheternas d. v. s. att öfver hufvud, då sådan fråga vid domstol anhängiggöres, pröfva giltigheten af administrativa beslut.”96
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=