konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 114 Högsta domstolen skulle bestå av sex frälse och sex ofrälse justitieråd, och kungen hade fram till år 1909 två röster vid avgörandet av de mål han deltog i handläggningen av.52 Domstolen utövade ”Konungens domsrätt”,53 och domarna skulle utfärdas i kungens namn och med hans underskrift eller sigill.54 Christian Naumann nämnde senare att domar utfärdade i konungens namn erhöll en högre värdighet och mera förtroende hos allmänheten.55 År 1844-45 togs indelningen i frälse och ofrälse justitieråd bort, och efterhand ökade antalet justitieråd. De skulle vara lagfarna och ha ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet i domarvärv. Karl XIVJohan försökte vid 1823 års riksdag avskaffa den kungliga rösträtten och utfärdandet av domar i kungens namn, men de skulle istället förses med kungens sekret. Riksdagen avslog propositionen, och på samma sätt slutade ett liknande förslag år 1840. Bakgrunden till detta var Karl XIVJohans missnöje med att inte ha mer att säga till om i judiciella sammanhang; han synes ha menat att om han inte fick bestämma skulle det inte se ut som om han bestämde. Begreppet Konungs domvar emellertid för traditionsladdat för att avskaffas av ständerna.56 Olika meningar om den symboliska betydelsen av begreppet kom fram under 1900-talets första hälft: Robert Malmgren menade att de två röster kungen hade i Högsta domstolen fram till år 1909 var ”ett minne från denna tid [1789]”57 och att Högsta domstolen numera endast ”till namnet” utövade kungens domsrätt.58 Fredrik Lagerroth uttryckte år 1942 den högsta domsrätten enligt 1809 års regeringsform på följande sätt: I konstitutionsutskottets memorial 1809 sades för svenskt vidkommande tydligt att Högsta domstolens ledamöter, för att vara självständiga, inte 52 17, 21 §§RF1809. 53 17 §RF1809. 54 23 §RF1809. 55 Christian Naumann, Sveriges statsförfattningsrätt, bd 2, 1 uppl., Lund 1856, s. 129 eller 2 uppl., Stockholm 1880 s. 242. 56 Birger Wedberg, Konungens Högsta Domstol 1809-1844, Stockholm 1940, s. 60-79. 57 Malmgren 1921 s. 21. 58 Malmgren 1921 s. 21. 59 Fredrik Lagerroth, 1809 års regeringsform. Dess ursprung och tolkning, Stockholm 1942, s. 63. Domarämbetena. Högsta domstolen och opinionsnämnden ”[Konungen] dömer också själv och det i sista instans. Och så har det varit sedan mer än ett halvt årtusende. Redan i 1200-talets Svealagar framträder tesen om konungen såsom källan för all domsrätt, och i landslagen säges klart ifrån, att konungen har i sitt rike av Gudi högsta dom över alla världsliga domare.”59
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=