kapitel 2. öppenhet för möjligheter 113 I 1809 års regeringsform kombinerades historiska erfarenheter med nya teorier.46 Frågan om hur detta närmare bestämt skall anses ha gått till och exakt varifrån influenserna kom har varit föremål för livlig debatt. Debatten har huvudsakligen rört tre frågor, dels vilken betydelse Hans Järta hade för regeringsformens utformning, dels vem av kungen respektive ständerna som enligt regeringsformen skulle ha det avgörande inflytandet över statsfinanserna, dels och framför allt om och i vad mån utländsk författningsdoktrin påverkade grundlagstiftaren: Återskapade 1809 års regeringsform en för den svenska grundlagshistorien naturlig balans mellan statsorganen, eller var det intrycken från Montesquieu och Jean de Lolme, som vidareutvecklade Montesquieus tolkning av den engelska författningen, som var viktigast?47 När det gäller synen på den dömande makten har Rolf Karlbom menat att de Lolmes tankar följdes genom att kungen blev dess symboliska ursprung medan den i realiteten anförtroddes oberoende domstolar.48 Sten Carlsson ansåg att det var fråga om en kombination av äldre traditioner och ett visst inflytande från Montesquieu.49 Den sammantagna slutsatsen är, att såväl den svenska historien med sina maktdelningsprinciper som den utländska författningsdiskussionen utövat påverkan.50 När det gäller den dömande makten har Caroline Taube ställt den av konstitutionsutskottet formulerade grundprincipen mot bland annat regeringsformens disposition och innehåll och behandlingen av den dömande makten i litteraturen. Hennes slutsats är att domstolarna har varit så sammanflätade med förvaltningen och den verkställande makten att de inte kunnat betraktas som en självständig statsmakt.51 46 Modéer 1997 s. 166-168. 47 Rönström 1997 s. 448-467. Se till Montesquieu och de Lolme Holmøyvik 2012 s. 141144, 215-216. 48 Rolf Karlbom, ”Författningsfrågans lösning våren 1809” i Kring 1809. Om regeringsformens tillkomst, Stockholm 1965, s. 165, jfr s. 142. 49 Sten Carlsson, ”1809 års regeringsform” i Högsta domsmakten i Sverige under 200 år, Del I, Lund 1990, s. 125-126. 50 Gunnar Heckscher, ”Nationell och internationell författningsdebatt 1809 och tidigare” i Kring 1809. Om regeringsformens tillkomst, Stockholm 1965, s. 125, Rönström 1997 s. 461-465. 51 Caroline Taube, ”En tredje statsmakt? Domstolarna under 1809 års regeringsform” i Margareta Brundin och Magnus Isberg (red.), Maktbalans och kontrollmakt. 1809 års händelser, idéer och författningsverk i ett tvåhundraårigt perspektiv, Stockholm 2009, s. 343-372. af Nationen och dess Representanter eller af Regeringen böra lida imposition, den executiva Magten odelt innehafwes af Regenten, och den Beskattade odelt af Folket.”45
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=