kapitel 2. öppenhet för möjligheter 111 Medan i Sverige en tydlig åtskillnad konstitutionellt sett gjordes mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och Kungl. Maj:t i Högsta domstolen, fanns den högsta administrativa och den högsta dömande makten i Finland inom senatens ram, om än i olika departement. Skiljelinjen mellan olika typer av ärenden var emellertid något skarpare än i Sverige: judiciella (privaträttsliga och straffrättsliga) ärenden fördes till domstolarna och justitiedepartementet och administrativa (offentligrättsliga) ärenden till myndigheterna och ekonomidepartementet. Dessa sistnämnda var alltså undandragna domstolsprövning.34 I mars 1809 avsattes kung Gustav IV Adolf till följd av det misslyckade kriget mot Ryssland, i vilket Sverige förlorade Finland. Efter diskussioner inom ständerna och dess konstitutionsutskott och med kungen, Karl XIII, antogs den 6 juni 1809 en ny regeringsform, som under inflytande av maktdelningstankar byggde vidare på dualismen mellan kung och ständer.35 Kung och ständer stiftade gemensamt grundlag, allmän civil- och kriminallag samt kyrkolag. För lagstiftning krävdes minst tre ständers bifall. Ändring av regeringsformen och andra grundlagar krävde kungens och alla fyra ständernas samstämmiga beslut, men beslut fick först fattas på nästa riksdag efter den där konstitutionsutskottet ställt sig bakom förslaget. Efter representationsreformen 1866 gällde att kungens och två riksdagars beslut krävdes för grundlagsändring.36 Kungen kunde ensam lagstifta i frågor som rörde rikets allmänna hushållning.37 Domare och ämbetsmän hade rätt att, när riksdagen inte var samlad, ställa frågor till Högsta domstolen om ”lagens rätta mening”, och härmed avsågs enbart allmän civil-, kriminal- och kyrkolag. Vid besvarandet av dessa frågor skulle fram till år 1909 kungens röster medräknas, även om han inte deltagit i överläggningarna. Riksdagen kunde ogilla förklaringarna vid nästa riksmöte, och om så skedde fick de inte tilllämpas sedan. Lagförklaringarna var närmast att betrakta som en form av 34 Wrede 1911, s. 42-47, W. A. Palme, Om civilprocessens begrepp och avgränsning från den frivilliga rättsvården, Helsingfors 1933, s. 96-109. 35 Emma Rönström, ”Forskardebatten kring 1809 års regeringsform – Till frågan om grundlagens härkomst” i StvT1997 s. 448-467, Nils Stjernquist, ”Regeringsformens tillkomst” i Kring 1809. Om regeringsformens tillkomst, Stockholm 1965. 36 81 §RF1809 med ändring 1865-66. 37 81-82, 87 och 89 §§RF1809. Sveriges regeringsform år 1809 Den nya grundlagens tillkomst och grundprinciper
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=