konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 110 Wibelius har alltså i Runebergs och Edelfelts gestaltning blivit sinnebilden för domaren som satte lagen och eden30 före makten. Den svensk-finska domareden löd (och lyder) enligt 1 kap. 7 § rättegångsbalken: När det gäller domareden är det förpliktelsen att döma efter Finlands lag och laga stadgar som blev relevant för lagprövningsfrågan. Det fanns ingen generell rätt till domstolsprövning, utan de ärenden som tidigare prövats av kollegierna i Stockholm och av kungen som högsta instans kom nu att prövas i senatens ekonomidepartement.33 Detta hade också stöd i rättegångsbalken i 1734 års lag, 10 kap. 26 §, där det stod följande: 29 Ur Johan Ludvig Runeberg, ”Landshövdingen” i Fänrik Ståls sägner, (1860) Stockholm 1953, s. 192. 30 Det är nog inte utan anledning som hjälmprydnaden i hans vapen är en uppsträckt högerarmmed till edgång uppsträckta fingrar, se Schlegel och Klingspor 1875 s. 323, Jan Raneke, Svensk adelsheraldik, Malmö 1990, s. 326, eller illustrationen i Runeberg (1860) 1953 s. 194. 31 Jfr Mechelin 1896 s. 5. 32 Jfr Wrede 1911 s. 110. Jfr också Förordning 23.12.1987/1183 om tjänsteed och tjänsteförsäkran samt domared och domarförsäkran. 33 [Robert Hermanson], Anteckningar enligt professor R. F. Hermansons föreläsningar öfver inhemsk förvaltningsrätt, Helsingfors 1898, s. 74-75, Mechelin 1896 s. 21-25, Björne 1990 s. 177-179. Kejserl. förordning innefattande reglemente för Kejserliga Senaten för Finland, 13.9.1892, FFS1892:30. Men lag skall överleva mig, som jag långt efter den blev till.’”29 Rätt till domstolsprövning? ”De mål, som den allmänna hushållningen i riket, kronans varjehanda ingälder, så ock de, som någons ämbete och tjänst, högre eller ringare, och fel däri röra, pröves och dömes av dem, som Konungen vård och inseende däröver betrott haver, efter ty som i särskilda stadgar därom sägs.” ”Jag N.N. lovar och svär, vidGud och hans heliga evangelium, att jag vill och skall, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige, än den rike, och döma efter Guds och Finlands[31] lag, och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja, för skyldskap, svågerskap, vänskap, avund och illvilja, eller räddhåga; ej heller för mutor och gåvor, eller annan orsak, under vad sken det vara må, och ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, somsaker är. Jag skall ock varken förr, än domen avsäges, eller sedan, uppenbara dem, som till rätta gå, eller androm, de rådslag, som rätten inom lyckta dörrar håller. Detta allt vill och skall jag, som en ärlig och uppriktig domare troliga hålla, utan arga list och påfund, så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.”32
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=