konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 108 Justitiedepartementets domare utnämndes som i Gustav III:s högsta domstol på tre år och behöll sina tidigare ämbeten, titlar och löner. Från år 1857 fick ledamöterna senators rang och värdighet och därmed en betydande löneförhöjning, men de skulle inte längre anses behålla sin tidigare tjänst. De utnämndes fortfarande på tre år men erhöll pension därefter.20 Under den största delen av 1800-talet förnyades i allmänhet de treåriga förordnandena, och först senare har 1857 års förändringar uppfattats som en förlust av en partiell oavsättlighet.21 Konseljens beslut, inklusive justitiedepartementets domar till år 1902,22 utfärdades i kejsarens namn. Detta förhållande förklarades enligt 20 § i 1809 års reglemente uttryckligen med att konseljen inte kunde utöva annan makt än den kejsaren anförtrott den.23 Domarna i hovoch underrätter kunde inte skiljas från sina ämbeten annat än på grund av brott och genom rättegång och dom,24 och de hade rätt till visst och tillräckligt underhåll, som ej fick minskas.25 I 2 § 1772 års regeringsform fanns kungens förpliktelser reglerade utifrån den gamla kungaeden: Bestämmelsen innehåller rättssäkerhetsgarantier med krav på maktutövning under lagarna och rätt till domstolsprövning i vissa fall. Kungaedens förpliktelser och lagarnas bindande kraft gentemot de styrande aktualiserades redan under kriget, när general Buxhoevden år 1808 hotade svenska officerare som följde med Klingspors armé till den svenska sidan med för20 [Hermanson] 1892III s. 111-112, Björne 1990 s. 177-179. 21 Björne 1990 s. 180-181. 22 Kejserl. förordning 27.6|10.7.1902, FFS1902:24, Wrede 1911 s. 103. 23 Björne 1990 s. 177. 24 2 och 31 §§RF 1772 jämförda med 4 § i 1786 års riksdagsbeslut och stadfästelsen av FSA 1789, se [Hermanson] 1892 I s. 100, 111, 118-119, Wrede 1911 s. 92-93. 25 Wrede 1911 s. 92, [Hermanson] 1892III s. 113-117. 26 2 §RF1772. Domarämbetena Kungens och domarnas förpliktelser ”Konungen eger styra rike sino, som Sveriges lag säger, han och ingen annan, rätt och sanning styrka, älska och gömma, men vrångvisa och orätt förbjuda, afskaffa och nedertrycka; ingen förderfva till lif och ära, lem och välfärd, utan att han lagligen förvunnen och dömder är, och ingen afhända eller låta afhända något gods, löst eller fast, utan laga dom och ransakning samt styra riket efter konungabalken, landslagen och denna regeringsform.”26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=